Stöttning uppskattas.

Långsamt går det mest för att jag inte tycker om när det gör ont. För övrigt är jag ganska rörlig nu och dagen till ära har jag varit i affären och handlat. Med mannens hjälp vill säga.
 
De där orden "ska bara åka och handla" känns lite avlägsna måste jag säga och jag beundrar verkligen alla mina funktionshindrade vänner som glatt kämpar sig iväg vecka efter vecka. De trotsar inte bara sina motspänstiga kroppar. Många gånger får de också stå ut med gliringar av olika slag som exempelvis när rullstolen försvårar framkomligheten för någon i affären som har bråttom. Och bråttom tycks vi människor ha väldigt ofta.
 
Men just nu är det långsamhet som gäller och sparken är en trygghet må ni tro.
 
 
På annat håll går det så mycke fortare men snart går det nog undan här också. Fast med benstyrka.
 
 
Ta det lugnt & Gott Nytt År!
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Första bästa isfläck.

Annandag jul, klockan är sju och jag kliver ut på vår yttertrapp. Ett rådjur är redan ute på en liten morgonpromenad vilken övergår i galopp. Detta är nu mitt fel men om man ska vara riktigt krass har kommunen ett finger med i spelet för en sovmorgon hade jag inte tackat nej till.

"Förlåt att jag stör vännen. Go´morron o Go fortsättning på dig. Ta det nu lugnt så ska jag strax försvinna" säger jag småpratande medan jag glider  mot bilen. Väl där lämnar jag hem och rådjur bakom mig för att styra mot jobbet.

 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=gSh1eLrxiqs

 

Det var som Bambi jag kände mig där jag låg mörbultad på parkeringen. Med betoning på mörbultad. Men kroppen verkade funka hjälpligt så envist stönande lyckades jag kryp-släpa mig till bilen. Någon liten söt kanin fanns inte närvarande. Ingen annan heller vad jag kunde se. Om någon nu till äventyrs såg mig så var det bra att de höll sig på avstånd. Annars hade vi väl varit två som låg där och sprattlade.

 

När jag väl stönande fått in mina ben i bilen, kollat att jag kunde trampa på alla pedaler utan att skrika högt vände jag sakta min Ford och for hem igen. Där tog jag mig kvidande och stönande ur denna plåtlåda, linkade in, satte på kaffe, kröp ner i min fåtölj och har sen dess i stort sett inte gjort något. Så kan det gå när man inte använder sina nyinköpta broddar.

 

Till sist en låt med Björn Skifs.

http://www.youtube.com/watch?gl=SE&hl=sv&v=LOj2owkg7S0

 

 

 

Besök i en snögrotta.

 
Det är inte var dag man blir bjuden på kaffe och choklad i en snögrotta. Men vilken överraskning.
 
 
 
Ljusen lyste upp fint där de stod i snön och önskades musik så fanns det på mobilen. Suveränt!
 
 
 
Kan man bli bättre mottagen när man kommer hem från jobbet på juldagen?
 
Sen var det faktiskt första gången jag drack kaffe i en snögrotta. Men troligtvis inte sista och vill du nu överraska någon kan ju detta vara en idé. Fram för mer småtokiga ideer. De förgyller livet när de görs med kärlek.
 
 
 
 
 
RSS 2.0