Visst är det konstigt vad mycke som trillar ur huvudet på en vecka. Med lite möda försöker jag återvända till vardagen och nog är det skönt att upptäcka hur koder och annat finns där någonstans i bakhuvudet. På jobbet är de snälla och jag får mjukstarta lite den här veckan. Skönt.
Mitt yrke existerar knappt i Tunisien om jag har förstått det hela rätt. Vård liknande äldreomsorg, funktionshinderomsorg och liknande är minimal. På många områden har vi det bättre i Sverige än vi tycks tro. Med lite perspektiv kan man kan se att vi nog gnäller för bagateller ibland. Men kanske människors omsorg och omtanke om varandra är större där nere. De har inte en chans att klara sig utan varandra. Här hemma tycks vi tro det ibland men ack vad vi bedrar oss.
Familjen vi mött och alla människor vi lärt känna är underbara. Helt fantastiska! Och nog var det med lite vemod jag åkte hem. Här några bilder från första dagen.
Här på denna gata bodde vi några dagar.
Utsikt från taket.
Efter en riklig och mycket god måltid serverades mint-te och tunisiska kakor.
Jag som inte hade så höga tankar om tunisisk mat har fått en helt annan uppfattning. Men man får ju inte vara sämre än man kan ändra sig och den ska vara hemlagad. Att sitta på golvet och äta var trevligt liksom att äta ur samma fat. Att äta med bröd gillar jag också men en gaffel eller sked är allt bra att ha till hands.
Nu ska jag återvända till min vän tvättmaskinen som så gladeligt plaskar och blaskar. Tänk att jag har en sådan!