Utloggad.

Att en stor del av Sveriges unga mår dåligt har troligtvis inte undgått så många av oss. Många sköter inte skola och arbete utan stannar helt enkelt hemma. Bosätter sig framför datorn eller gör ingenting. Det var om den här samhällsgruppen en terapeut, som jag tyvärr glömt namnet på, talade. Ungefär de här orden använde han "De är inte några lata, bekväma typer. Deras liv blev för tufft och de valde att logga ut."

Mina tankar gick till berättelsen som jag citerar ur  boken God bitar. Fred T Wilhelms har skrivit ner den där.

 

Behovet av ömhet.

 

Minst en gång om dagen kommer vår gamla svarta katt till någon av oss på ett sätt som alla kommit att betrakta som ett uttryck för en särskild önskan. Det betyder inte att han vill bli matad, utsläppt eller något sådant. Det är något helt annat han har behov av.

Finns det ett knä att tillgå hoppar han upp i det. Finns det inget, är det troligt att han står där och ser längtansfull ut tills någon ordnar ett åt honom. När han väl ligger i det börjar han vibrera nästan innan man stryker honom över ryggen, kliar honom under hakan och gång efter annan talar om för honom vilken fin kisse han är. Då går motorn verkligen upp i varv. Han skruvar på sig så han ligger skönt. Han sträcker på sig. Då och då tappar han kontrollen över spinnandet och det blir en nysning. Han tittar på en med ögonen vidöppna av tillbedjan och gör kattens långa, långsamma blinkningar som uttrycker fullkomlig tillit.

Efter ett tag lugnar han ner sig, lite i sänder. Om han märker att det går för sig stannar han kvar i knäet och tar sig en skön tupplur, men han kan lika gärna hoppa ner och strosa i väg på egna förehavanden. Hur som helst mår han bra.

”Blackie behöver bli spunnen”, säger vår flicka.

Det är han inte den enda som behöver bli hemma hos oss. Jag behöver det också, och min fru med. Vi vet att det inte är något man behöver bara i en viss ålder, men eftersom jag arbetar inom skolan, förutom att jag är förälder, förknippar jag det särkilt med barn, med deras snabba impulsiva behov av en kram, av ett varmt och tryggt knä, en utsträckt hand, ett täcke som stoppas om, inte för att något är på tok utan bara för att det är sådana de är.

Det finns många saker jag skulle vilja göra för alla barn. Om jag bara kunde göra en enda, skulle jag vilja att det var detta; att se till att alla barn var de än är fick spinna rejält åtminstone en gång varje dag.

Barn såväl som katter behöver få spinna en stund ibland.

 

Även jag väljer att logga ut ibland men möjligheten finns att logga in, logga på igen. Sådant är livet.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0