En trasig spegel.

 
 
Precis innan det var dags att bryta semenariet för en kaffepaus frågade Alexander Papalopos sina åhörare om de hade några frågor de undrade över. En man räckte upp handen. " Kan du säga mig vad som är meningen med livet?"
 
Det blev alldeles tyst i lokalen och de flesta smålog lite. Det var ju inte precis en liten fråga att svara på några minuter innan kaffepausen. Men Alexander tog frågan på allvar.
 
"När jag var liten och lekte på gatorna på Kreta hittade jag en gång en trasig spegel. Jag samlade ihop alla bitarna för att försöka sätta ihop dem till en hel spegel, men det gick inte så bra. Då slängde jag alla bitarna utom den största. Den sparade jag och använde till att göra solkatter med, fånga solljuset så att det reflekterades och lyste upp mörka platser. Jag har den här", sa han och tog fram den ur innerfickan på kavajen. "Fortfarande använder jag den för att påminna mig om att det går att skapa ljus i mörkret."
 
Några år senare kom ett brev till Alexander från mannen som ställt frågan. Brevet lydde: "Tack för ditt svar och för att du tog dig tid att svara på min fråga! Svaret förändrade hela mitt liv, eftersom jag var mycket ledsen just då och hade svårt se meningen med livet.
 

Detta är ett förkortat citat ur boken Det är aldrig kört. Händelsen återberättas av Nina Karemo och hon avslutar med följande ord:
 
"Kanske skulle fler av oss öva oss i att göra solkatter i mörkret"
 
 
 Du skall ha en bra vecka!
 
 

Lapp på lapp ...

 
Nu börjar färgnyanserna på jeanstyget minska och det är ju lite tråkigt.
Svårare få till det då men här gör jag så gott jag kan med det jag har.
Får se vad det blir och hur det kommer se ut?
 
 
Tror jag ska titta över tygförrådet en gång till kanske kunde komplettera med något annat.
Hittar jag inget blir det till att ägna eftermiddagens långrast åt besök i några tygaffärer.
 
 
De här tidningarna höll på att hamna på soptippen för några år sedan.
Men jag kånkade allt hem dem. Hmm...
De är späckade med pyssel och handarbete vilket man inte kan påstå om dagens veckotidningar.
 
 
De flesta är från 1973 och Husmordern kostade då två kronor och tio öre. Helt otroligt.
Köper man en pysseltidning idag är priset ofta det femdubbla. I Husmordern finns dessutom ytterst sällan
pyssel och mönster nu för tiden och förresten är jag inte ens säker på att den finns längre. 
Blir till att undersöka.
 
Det är iallafall roligt att ha den där lådan med gamla veckotidningar. Nu ska jag ta mig en slurk kaffe och
varför inte bläddra lite i dom för skojs skull. 
 
Allt gott!
 
 

Äntligen en liten promenad.

 
Sä blev det äntligen en liten morgonpromenad. Som fågelungarna prövar sina vingar så är det dags för mig
att sätta det här benet på prov. Nu får det visa vad det går för. Så här kan vi inte ha det längre jag och benet.
 
Är det inte stolpar av det här slaget som är giftiga?
 
 
 
 
Känns bra att gå i den riktning som tidigare varit riktad mot himmlen.
 
 
 
 
Dagg blir silverlikt i morgonljus.
 
 
 
 
Så kommer jag till skogsstigen. Perfekt underlag och inte finns det mycke som går upp mot en riktigt barrig skogsstig.
 
 
 
 
Men vad är det för fastighet till salu här måntro. Möss, skalbagge eller en liten, liten filur med röd luva
och grått skägg?
 
 
 
 Igår drabbades jag av det där "tycka synd om mig själv" syndromet. Mycke otrevligt! Det förstörde hela dagen. Men tänk ändå vad jag har det bra. Vädret är underbart, vi bor i ett land utan krig och attacker av olika slag, jag har en underbar familj och mycke mer.
 
Dessutom fick jag en liten tröst-tur på motorcykeln och idag har jag pratat med en underbar sköterska på ortopeden.
 
Livet är trots allt gott!
 
 
RSS 2.0