Nu är det söndag igen och veckan har gått fort, väldigt fort. Mycke har jag gjort men en hel del har inte hunnits med utan prioriterats bort som den här bloggen. Det känns inte riktigt bra men samtidigt hade det inte känts riktigt bra att strunta i en del andra saker. Jag tror ni har förståelse för detta.  Själv försöker jag acceptera att jag inte alltid räcker till för allt. En sak som kan vara nog så svår men nödvändig om man vill överleva och må bra.

 

                       

 
 
 
På bilden har jag just tagit emot en av trädgårdens sista rosor. Den plockades bara för mig. Varför tror ni jag fick den? Inte var det för att jag presterat något utöver det vanliga. Troligtvis bara för att jag var den jag var. Tänk vad befriande.
 
Under min tid som barnkörledare sjöng vi ofta en liten sång som lyder; "Du är du och du duger. Du är du och du duger. Du är du och du duger. Ja, du duger precis som du är." Den lilla strofen vill jag skicka med till just dig då du möter en ny arbetsvecka med nya utmaningar.
 
Allt gott!
 
 

 

 

 

 

 

#1 - - Annika:

SV: tack så mycket :) Men alla andra fåglar flyger iväg direkt då jag kommer med mat. Det här var nog en mycket tam en, skulle inte förvånat mig om jag skulle ha fått klappa den.

Svar: Roligt. Han kommer kanske tillbaka.
Maria Bromander

#2 - - Linn:

Om man är en kreativ person med många idéer så kommer tiden aldrig att räcka till. Försöker acceptera det, även om det är frustrerande ibland.

Hoppas att du får en bra vecka nu!

Svar: Sååå rätt! ; (
Maria Bromander