Lite av Tunisien.

 
Efter några dagar inne i landet gick resan vidare för att tillbringa några dagar vid kusten. Närmare bestämt i Tabarka. Här en kvällsbild tagen från vår balkong.
 
 
 
Medelhavets vatten var underbart ljummer, rejält salt och alldeles lent. 
 
Just den här dagen gick vågorna höga och man kom inte så värst långt ut förren man låg där och sprattlade medan skrattet bara bubblade. Härligt tycker jag som är livrädd för vatten.
 
 
 
Följde man stranden kom man till denna lilla udde.
 
 
Gick man åt andra hållet mötte kom man till denna häftiga klippa.
 
I överkanten hade fåglarna byggt bo medan det på strandnivå bildats små grottor där människor sökte skydd för den heta solen.
 

Den här fiskaren fixade solskydd på sitt alldeles egna sätt. Smart man.
 
 
Getterna lever ett farligt liv så brant som det var där de försökte hitta något att äta. Snacka om att vara vig.
 
 
 
Det var några vyer från vår badutflyckt.
 
 
Inte vet jag om vår kamera fått värmeslag eller om det rent av var den som höll i den det var fel på men några vidare bilder blev det inte under den här resan. Det blir helt enkelt att kolla övriga resnärers fotoutbud.
 
Igår kväll hände det. Med bestämda steg och väl klädd gick jag ut i trädgården för att börja vänja mig vid det kalla klimat vårt land har. Huttrande upptäckte jag denna gröna jordgubbskart. "Det finns hopp. Stå ut!" tänkte jag och tvingade mig att rensa lite ogräs.
 
 
 
Ikväll njuter nog jordgubbskarten lika mycke som jag. Solen skiner nämligen från en klarblå himmel. Så gott!
 
 "Tro på att det blir bättre- annars blir det sämre" 
 
                                                                                                       

Brölloppsfest x 2.

 
Den här våren och försommaren har jag blivit mormor för andra gången, farmor för första gången och nu gift bort min yngsta dotter till en ung man från Tunisien. Detta inlägg borde alltså inte gå under kategorin vardag utan fest.
 
För fest har det varit, fest så det heter duga både här och i Tunisien.
 
 
 
 
 
Allting är redo bortsett från finjusteringarna som alltid kommer till i sista stund.
 
 
 

Enkelt och så vackert mitt i allt det gröna. Även om inte bilden blev världens bästa är det världens vackraste brudpar.
 
 
 
 
Så bar det av till Tunisien och den stora fina familj vi lärt känna där. Här hade jag tänkt lägga in en liten film från festen med musik och underhållning för barn såväl som vuxna men min tekniska begåvning är begränsad. Alltså får vi nöja oss med bilder.  
 
 
 
 
Brudparet har anlänt så i väntan på mat serverar brudgummen vatten. Han är med andra ord en riktig gentleman.
 
 
 
 
Det var verkligen gott!
 
Kocken måste få en eloge som under mycket enkla förhållande lagat mat till ca 270 personer varav 6 svenskar. Till oss hade han tilllagat maten med flaskvatten eftersom vi inte klarar bakteriefloran i kranvattnet. Vilken omtanke!
 
 
 
 
Kvällen avslutades med dans. Är du uppmärksam kan du hitta också mig på dansgolvet. Det är minsann inte var dag men man kan ju inte göra mer än bort sig.
 
 Till sist lite tunisisk musik för den som så önskar. Vill du inte titta på bilderna kan du ju testa att dansa till. Det är bra för konditionen och bilringarna får så att säga röra på sig lite. Gött!
 
 
 
 

Hemma igen.

 
Borta bra men hemma bäst. Ja, kanske det men lite väl kyligt är det allt här i norden. Framför allt när man just kommer från ett land där dagstemperaturen är runt 35-40 grader. På nätterna är det så varmt inomhus att det faktiskt är skönast sova ute, kanske på taket. Om man nu kan sova vill säga annars tar man sin madrass och prövar om det går bättre någon annanstans i huset.
 
 
 
 
På morgonen kan man alltså hitta sin man på en helt annan plats än där han la sig för att sova. Vi hade med ett grönt lakan så troligtvis är det han som ligger till vänster. Men man kan aldrig vara säker.
 
Bäst att lyda dotterns råd och hålla lite koll på älsklingen så han inte yrar upp nyvaken i bara kalsingarna. Vi befinner oss i ett muslimskt land och kvinnorna i huset är vakna sedan länge. Respekt, respekt frigjorda västerlänningar.
 
 Även om nu detta var tredje gången på tre år som jag var i Tunisien var det inte vilken resa som helst. Men mer om det imorgon. Orken börjar ta slut och jag avslutar med kindpuss och ett tunisikt god natt.
 
 
 Tisbah ala kheir!
 
 
RSS 2.0