Efter några dagar inne i landet gick resan vidare för att tillbringa några dagar vid kusten. Närmare bestämt i Tabarka. Här en kvällsbild tagen från vår balkong.
Medelhavets vatten var underbart ljummer, rejält salt och alldeles lent.
Just den här dagen gick vågorna höga och man kom inte så värst långt ut förren man låg där och sprattlade medan skrattet bara bubblade. Härligt tycker jag som är livrädd för vatten.
Följde man stranden kom man till denna lilla udde.
Gick man åt andra hållet mötte kom man till denna häftiga klippa.
I överkanten hade fåglarna byggt bo medan det på strandnivå bildats små grottor där människor sökte skydd för den heta solen.
Den här fiskaren fixade solskydd på sitt alldeles egna sätt. Smart man.
Getterna lever ett farligt liv så brant som det var där de försökte hitta något att äta. Snacka om att vara vig.
Det var några vyer från vår badutflyckt.
Inte vet jag om vår kamera fått värmeslag eller om det rent av var den som höll i den det var fel på men några vidare bilder blev det inte under den här resan. Det blir helt enkelt att kolla övriga resnärers fotoutbud.
Igår kväll hände det. Med bestämda steg och väl klädd gick jag ut i trädgården för att börja vänja mig vid det kalla klimat vårt land har. Huttrande upptäckte jag denna gröna jordgubbskart. "Det finns hopp. Stå ut!" tänkte jag och tvingade mig att rensa lite ogräs.
Ikväll njuter nog jordgubbskarten lika mycke som jag. Solen skiner nämligen från en klarblå himmel. Så gott!
"Tro på att det blir bättre- annars blir det sämre"