Det är sorgligt när nära och kära lämnar oss. Kvar blir en tomhet och trots det lever vi vidare. Ljusa minnen är värdefulla, de får oss att minnas och dra på munnen ibland. Jag kan till och med känna doften när jag klev över tröskeln till farmor och farfars farstu eller doften av tobak då farfar satt vid köksfönstret och stoppade sin pipa. Det var hemtrevligt.

 

Vid vår husgavel, på solsidan finns ännu ett minne av min farmor. Blommorna på bilden. De växte som kantväxt i farmors land och nu har jag, om inte samma så en yngre generation av samma blomma i kanten på min rabatt. Jag tycker så mycke om dom och framför allt gläds jag åt alla fina minnen från farmor och farfar. Körsbärsträdet, bäcken, arbetshästen, den stora örnen i hallen, farmors goda tårta, kusinerna ...