Rastplats.

 
 
Jag kommer ihåg hur varmt och gott det var att sträcka ut sig i solen efter att åkt ett antal mil på motorcykel. Min ädla bakdel behövde vila en stund och vi hade stannat till för att ta en paus på en av Smålands vackraste rastplatser.
 
 
 
 
Nu är det november, mörkt, grått, regnigt och ruggigt. Mysigt och gott kan man ha det ändå. Själv tänder jag ljus i mägnder och försöker mysa till det på ett och annat sätt. Jag försöker intala mig att jag tycker om även denna årstid men tvingas ändå inse att jag är tröttare, mer sårbar på något sätt. Därför väljer jag att göra lite som björnarna. Gå i idé eller åtminstone dra ner på tempot ett tag. 
 
När det gäller bloggen kommer det även i fortsättningen ett och annat inlägg då och då även om det inte blir lika ofta. Jag tänker nämligen än en gång sträcka ut mig raklång och vila för att komma tillbaka med nya krafter om några månader. Kanske det blir tidigare. Vem vet?
 
Nu önskar jag er allt gott så hörs vi så småningom!
 
RSS 2.0