Ibland använder vi uttrycket "gå dit näsan pekar" och det var väl en liknande grej som hände mig på biblioteket sist jag var där. Eftersom jag inte hittade boken jag skulle ha tog jag en annan som bara stod där snyggt uppställd i en hylla.

 

Boken heter Drömmar i färg och är skriven av Charlotte Vale Allen. Eftersom den har några år på nacken eller kanske det heter bokryggen var det en bok med gulnade sidor jag öppnade för att börja läsa. Bara det var ju en känsla jag inte riktigt kan sätta ord på. Det är något speciellt med böcker och böcker som fortfarande är läsvärda trots gulnade sidor har en viss dignitet.

 

Boken som är en roman handlar om Bobby som inser att hon måste fly från sin man annars kommer han döda både henne och deras sexåriga dotter. Hon gör så och lyckas få anställning hos en kvinna och hennes dotter.  Till att börja med provanställning eftersom dottern inte tror denna lilla tilltufsade kvinna om att sköta hennes mor. Relationerna mellan de tre kvinnorna utvecklas. De har ju alla tre ärr som alltid kommer finnas kvar och som  gör att de ofta drömmer i svart-vitt. Med hjälp av varandra kan de kanske börja drömma i färg. Se framåt, inte bakåt och därmed lämna sina outhärdliga upplevelser bakom sig.

 

Jag tycker boken är bra, lite seg ibland men bitvis stark.

 

Klicka här så får du höra några tänkvärda ord om oss människor i jämförelse med böcker. Helt olika böcker är vi nu inte och låten kommer jag gilla till öronen trillar av.

 

 
 
#1 - - Linda:

Gåbortsockor låter utmärkt tycker jag! Mycket snyggare än pumps, och dessutom tycker jag att det är obekvämt att ha skor inne. Ha en fin helg!

Svar: Exakt! Önskar också dig en fin helg! Allt gott!
Maria Bromander