Nu sitter jag här och försöker infoga en del goa bilder men det vill sig inte. Visst är det rätt typiskt! Om de är goa och fina vet jag nu inte eftersom jag inte ens får över dom till datorn.
 
Skogspromenaden var iallafall go och välbehövlig. Vårlik hög luft, en och annan solstråle och snödroppar som växer så det knakar. Det är som balsam för själen.
 
Jag har vänt upp och ner på min arbetsplats genom att skriva tillbud och händelserapporter. Tydligen lyckades jag få upp ögonen på en del chefer som åtminstone verkar vara tacksamma över att bli medvetna om situationen. Värre är det med en del kollegor som tvunget måste ge mig en näsbränna. Så här efter en lång skogspromenad när jag skakat av mig ett och annat kan jag inse att problemet troligtvis ligger hos kollegan.
 
Kala mig vad som helst men motivera mig till att arbeta utan hjälpmedel kan ingen göra genom att behandla mig som en vekling. Framförallt inte när hjälpmedlen hjälper brukaren fungera och få en bättre vård.
 
Nu handlade det inte bara om hjälpmedel men ni ska slippa höra mer av storyn. Kanske är det iallafall så att saker som detta behöver komma upp i ljuset. Genom att tiga förbättrar vi inget.
 
En bild hade suttit fint här men du får titta dig omkring istället. Vad ser du då måntro?
 
Trevlig helg önskar en undersköterska som lugnat ner sig.
 
Kraaamm!
 
 
 
#1 - - Mia:

I någon av mina vårdutbildningar så sa en föreläsare något i stil med... "Tänk på att ni ska hålla för att hjälpa många".

Då gäller det att använda både bra arbetsställningar vid lyft och förflyttningar som att använda de hjälpmedel som underlättar.

Svar: Du har så rätt, så rätt. Många kramar till dig!
Maria Bromander