.

Det måste vara den helt klart bästa medicinen som finns. Så tänker jag nu men i går var det helt annat ljud i den här människan ska ni veta.

Trots feber och ett värkande huvud vilket kändes som en mindre pilatesboll med övervikt ifrågasatte jag en stackars läkare som tålmodigt på knackig svenska försökte förklara mitt tillstånd. ”Du är bra, jag menar frisk men lite sjuk ändå.” ”Okey?  Varför har jag då ett öra som är alldeles svullet och rött med värk som strålar … ”Öroninflammation” blev svaret. En penicillinkur ordinerades och naturligtvis var jag tvungen ifrågasätta doseringen. Jag är hopplös! ”Jag har inte räknat ut den. Det gör datorn” svarade den stackars läkaren. Själv gick jag hem och undrade om jag i framtiden kommer gå till en dator när jag blir sjuk? Idag skulle jag kunna ge honom, doktorn alltså en kram för jag mår mycke bättre.

Men minnena och alla goa människor jag har runt omkring mig visst måste dom spela en väldigt stor roll till hur jag mår. Tänk bara vad glad jag blev av att se kylskåpsdörren nyss. Den dekoreras alltid lika fint av våra goa barnbarn och tänk att vi hittade Lille Skutt till slut den här gången också.

 

 På väg över golvet snuddar min fot vid något mjukt. En liten röd garnboll från en massakrerad gammal julgardin. Blev världens bästa leksaksköttbullar. Duger alldeles utmärkt till pizzan. Mmm... och i mormor/farmors garderob finns många fler.

 

Helgen avslutades med barnteater. Har du inte varit på sådan senaste tio åren så låna några barn och upplev lite kultur med de små. Man kan bli välkomnad av Pettson själv faktiskt! Men han hade glömt ta på sig hatten?