En födelsedag är väl som de flesta andra dagar tänkte jag och gick upp i ottan för att sätta till ett brödbak innan ett av barnbarnen skulle komma. Hennes mamma var tydligen ombedd att jobba lite så där halvakut. Ja, ja sämre saker kan man göra på sin födelsedag än att baka bröd och passa barn så jag lufsade vidare i mina gamla mysbyxor, okammad och planerade ta tag i det där med morgontoaletten i lugn och ro när lillan kom. Vilken perfekt timing jag hade, precis när jag slängde in första plåten stannade dotterns bil utanför men varför i all sindar kom människan inte in. Ringa på dörren så där brukar hon väl inte göra men okey jag går väl och öppnar då.
Det var såå nära att jag började gråta, inte för att jag var ledsen eller att de sjöng falskt. Inte för att det var något jag hoppats på men inte fått utan för att jag blev så fullständigt ”tagen på sängen" och så är jag ju en liten lipis. Där stod de med tårta och blommor, teckningar till mormor och minstingen i sin bilstol undrade nog vad i all sin dag är det som händer.
Fotot nedanför visar resultatet av vad ytterligare femtiotre år gjort med mitt utseende. Kanske inte är så söt och fin som när jag var två längre men igår bevisade jag att åka rutschkana är fullt möjligt även för en äldre dam med en del skavanker här och var. Baka bröd är jag också en hejare på och göra små barnmackor av en hålkaka är lika mysigt nu som då.
Tänk att en dag som är som de flesta andra kan bli så helt fantastisk faktiskt fylld av både glädje och lycka.
Många många stora tackkramar!
Maria
GRATTIS i efterhand! Det blev en fin överraskning för dig och en och annan lyckotår är inte så dumt att fälla, även om det kan kännas jobbigt just då när man egentligen vill se hellycklig ut!
Jag tycker nog att du är fin på båda bilderna... du har åldrats med värdighet... Å andra sidan... 55 år, ja, är det inte då som livet börjar på allvar. Småbarnsåren förbi, fått en massa livserfarenhet och de flesta är fortfarande friska i sina kroppar! Önskar dig många goa år framför dig... ;-)