Påskveckan har precis börjat. Den veckan som kallas Stilla veckan. På bokbordet jag gjort iordning står ett påskägg fyllt inte av vanligt godis utan med små visdomsord på vackra kort för den som vill ta. Ord är också godis och vad passar bättre en vecka som denna än att reflektera och tänka över livet små och stora ting.

 

 

 

 

 

En pappa tog med sin lille son in i en leksaksaffär. Medan pappan letade efter det han skulle ha, vandrade pojken iväg på egen hand. I ett hörn hittade han en staty av en man, gjord av ballonger. Statyn fascinerade pojken, så han blev stående där en stund.

 

Efter en stund kunde pojken inte låta bli peta till statyn, bara för att se vad som skulle hända. Statyn tippade bakåt en bit, men studsade sedan tillbaka till upprättstående.

 

Detta gjorde pojken ännu mer nyfiken, så han drämde till statyn ytterligare en gång - nu med full kraft. Men samma sak hände också den här gången. Statyn tippade bakåt och studsade tillbaka så att den åter stod upprätt.

 

I samma ögonblick kom pojkens pappa fram och såg sin son titta fascinerat på ballongstatyn. "Hur tror du det kommer sig att den reser sig upp varje gång du slår ner den?" frågade pappan.

 

Pojken tänkte för sig själv en stund och sa sen: "Är det kanske för att han står upp på insidan?"

 

 

 

Den här berättelsen är ett citat ur boken "Det är aldrig kört". Ibland önskar jag att jag vore som ballongmannen. Det kan vara svårt att resa sig upp efter  en del smällar man får i livet. Hur och Var hittar man det som gör att man står upp på insidan? Har du något gott råd?

 

 

 

 I dag blev det en hel berättelse men min tanke är att fortsätta skriva ett visdomsord här varje dag denna vecka så kan ni precis som besökarna vid bokbordet få ett ord om ni vill. Nu är det dags att sova så jag önskar Go´natt och en fin stilla vecka till er alla!

 

 

Maria