Hit till den "stora hamnen" i vårt lilla samhälle hände det att jag och barnen tog med oss fikakorgen när de var små. På den tiden hade jag dagbarn och jag minns särkilt en av mammorna som kom för att hämta just en sådan dag. Hon stod som ett levande frågetecken när barnen ivrigt berättade att idag hade de varit i hamnen och de hade haft med fika och, och, och … De tog om det och föräldern gissade om och om igen och till sist rätades frågetecknet ut och bitarna föll på plats. Så kan det bli när en dagmamma låter fantasin leka på en helt vanlig liten båtplats.

 

 

Om jag har riktig tur råmar dessa fina kossor så jag hör det ända hem till mig. Som idag när jag hämtade tidningen. Då blir det så där varmt inombords ni vet men så är jag ju en riktig "bonnaunge" också.

 

 

 

Vad döljer sig bakom denna krök måntro?

 

 

 

 

 

En bild kan aldrig säga hela sanningen men kanske ni kan ana hur vackra de är där de står i ett helt vanligt  sumpigt dike. Jag aktar mig noga för att inte trilla i och bli smutsig. Precis så är det i livet många gånger. Det allra vackraste, viktigaste hittar man i de mest oväntade situationer. Kanske hos människor vi rent av ser ner på.

 

 

 

 

 

Sådana här tussar finns det mycket av i skogarna här. Nu har jag lärt mig att det heter skägglav så inte var jag helt fel ute när jag sa till ungarna att det var trädens skägg. Skägg var just vad vi gjorde av det ibland när vi pysslade. Finns mycke pysselmaterial  även i skogen.

 

 

 

Nu ska ni ha en bra dag och själv ska jag leka med symaskinen och några bitar tyg.

 

Allt gott!

 

 

Maria