Det är det ord som dyker upp i mitt huvud när jag sitter och funderar på situationen jag befinner mig i. Men det är inte rätt ord. Ordet time out förknippar åtminstone jag med något positivt och behagligt men här hos mig är det just nu varken det ena eller det andra. Kanske det blir lite närmre sanningen om jag skriver ofrivillig time out. Så får det bli.
På skrivbordet ligger ett sjukintyg som talar om för mig att sluta envisas med att jobba när det faktiskt är skitjobbigt. För det är nämligen ordagrant vad det är, skitjobbigt. Så här får nog inte en tant lite över femtio skriva men jag föredrar att hålla mig till sanningen och tänk dig själv att i alla situationer vara beredd att rusa till närmaste toa fortast möjligt. Om du nu drar på mun så skratta men roligt är det faktiskt inte även om den ändan av kroppen har en förmåga att locka till skratt vilket är en tröst även för mig. Nu ska jag inte dra det här i långbänk längre men jag ber er ha lite förståelse nästa gång någon kommer med vild panik i ögonen och undrar var närmsta toa finns.
Även om både ork och lust ibland är långt bort måste man bara försöka få till något som bryter. Något som tröstar och leder tankarna på annat håll. Blir som en vila eller ett balsam mitt i allt. Det blev den där garnkorgen även denna gång. Nu är den tom och lite småplagg har det blivit. En del har gått till Erikshjälpen och nyanlända vänner blir faktiskt glada för ett garnnystan att fördriva tiden med ibland. Att göra garnbollar tillsammans med barnbarnen var inte alls tokigt och tänk vad färger det fanns att välja bland. Lite svårt. Nu är resten inplockat i garderoben igen och tänk att det får rum mer än garn. Fantastiskt.
Adventsljusstakarna har kommit upp från sin vrå i källaren och börjar så sakteliga inta sina platser. Alla lampor verkar vara hela men de får under inga omständigheter tändas före fredag kväll. Om det är vi rätt överens jag och gubben min. Som vanligt har jag inte plockat någon mossa till ljusstakarna ännu. Kanske jag skulle våga mig ut i skogen för att plocka nu när jag ändå går här hemma och skrotar. Förra året gick det inte för då såg det ut så här.
