Människor väller in i vårt land i hopp om ett bättre liv. Ett i bästa fall värdigt liv där deras barn kan få en framtid. Någon kommer med spruckna trumhinnor efter bombräders dån, andra har dragit på sig lunginflammation, någon har fått sitt första barn på väg mot frihet, andra har mist anhörig eller vän och når nu ett nytt och okänt land ensam. Ni vet alla om det. Ni möts av det i alla former av media. Kanske ni som jag blir så trött till sist att ni i ren självbevarelsedrift inte orkar varken lyssna eller läsa om eländet. Det gör mig så illa och jag orkar inte mer, måste få skratta också. Jag skrattar men alltsammans finns där i bakgrunden. I det här sammanhanget är jag inte rätt person att tala om att orka. Dessa människor som kommer har orkat mer än de egentligen orkar i hopp om en fristad långt bort … och så i fredags Paris.
Rädslan griper tag, misstänksamheten kryper på, frågor ställs om och om igen och den där svenska tryggheten det talas om börjar ifrågasättas. Rädsla är en av känslorna som vi alla känner och ska känna ibland men när den får styra är den farlig. Är det rädsla de som terroriserar vill vi ska gripas av? Gripas så hårt att vi inte kan tänka klart utan handlar irrationellt, blir förlamade och därmed till sist tappar motivation och kreativitet.
En annan stor och viktig känsla är kärleken. Verklig kärlek om den får styra skapar tillgivenhet, öppenhet och vänskap. Utan denna känsla klarar vi oss inte. För mig själv tänker jag att när rädslan blir så stor att den tar herraväldet över kärleken då är vi offer. Då har vi eller vårt land förlorat något stort, fint och mycket viktigt.
Nu behöver vi varandra mer än någonsin. Umgås, prata, lyssna, försöka förstå, göra roliga saker tillsammans helt enkelt mötas. Vilja varandra väl. Kärleken gör oss modiga medan rädsla föder hat. Rädsla och hat ska inte få segra i vårt fina land. "Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden." Krig och våld kommer jag dock aldrig acceptera.
Klicka gärna på bilden så kommer du till Pedagogförlaget. Jag har lånat bilden av dem. Mina inlägg här på bloggen kommer troligtvis vara oregelbundna till max inom den närmsta framtiden men jag tror nog vi ska kunna ses några gånger till innan jul. Skratta nu åt allt som är värt att skratta åt. Det förlänger livet och njut varje stund du kan. Det mår själen bra av. En och annan promenad i ruggigt väder gillar nog kroppen också. Väl inne kan du ju göra som jag, sticka. Nej förresten gör det du mår bra av. Tänd ljus, drick te och läs en bra bok.
Många kramar till er alla!
Maria
Fint o tänkvärt kram