Semesterminnen.

Publicerat i: Vardagen
 
Märkligt vad vatten drar, även denna gång gick vår första promenad ner mot havet. Skönt att röra på sig och spännande utforska badstranden strax intill vårt hotell. Ett skimrande blått hav mötte oss med spännande klippor såväl som en härlig sandstrand.  
 
 
 
 
 Att gå över denna bro var som att gå genom en alle så hög var vassen eller vad den kan heta.
 
 
 
 
Sen eftermiddagssol och vi planerar ta oss ut på udden för att kolla in vad som kan finnas längst ut. Nu var jag kanske rätt ensam om den önskan och det var nog lika så bra. Sandaler och bara ben var helt enkelt inte rätt varken i den terrängen eller vegetationen om man säger så.
 
 
 
 
Men visst fanns där en och annan skönhet bland allt det taggiga.
 
 
 
 
För att komma tillbaka utan att gå tillbaka samma väg sneddade vi genom denna faktiskt kusliga skog. Hhuu... tänk om vi inte skulle hitta ut men efter lite traskande...
 
 
 
 
 
... så öppnade sig landskapet och vi möttes av denna lilla strand eller badlagun,  cirka  25 meter strandremsa mellan två klippor.Så vackert! 
 
 
 
 
En förmiddag tog vi bussen in till Chania. En stad som man bör besöka mer än fyra timmar för att kunna upplevas så den kommer till sin rätt. Men vi fick ändå känna av atmosfären, strosa omkring i gamla stan och besöka hamnen. En trevlig och vänlig stad dit jag gärna återvänder.
 
 
 
 
Naturligtvis hann vi med både en kopp kaffe och en bit mat. Kaffet i en gränd lik denna och maten fick vänta tills vi gått ett par varv nere i hamnen. Efter maten dök helt utan förvarning en liten karaff Raki och två chokladkakor upp på vårt bord, så nu har även jag smakat raki frivilligt. Ibland får man visa sin goda vilja då det bjuds. Ett par dagar senare var det dags för ouzo i ett annat sammanhang men mer om det en annan gång.
 
 
 
 
Att gå ner till havet för att sedan ligga där i sanden och njuta av solen, läsa en bok, slumra till och ta sig ett dopp i det ljumma, salta vattnet var så underbart att jag inte riktigt hittar ord för det. Efter det allra sista doppet var jag bara tvungen ta en bild på detta underbart lena, varma, salta havsvatten som lät eftermiddagssolens strålar leka och stråla ner på en fin sandbotten. Så gott att jag riktigt kan känna hur skönt det var ännu.
 
 
 
Nu hoppas jag vi alla ska hitta något njutningsfullt även här hemma. Alla har vi säkert något knep och visst finns mycket här som inte finns i en del andra länder. Årstider till exempel. Dom vill jag inte vara utan.
 
 
Trevlig helg go vänner!
 
 
Kram Maria
 
 
 

Play-doh.

Publicerat i: Vardagen
 

En ledig vecka tillsammans med barnbarn det är toppen och eftersom små barn växer väldigt fort är vårt äldsta barnbarn drygt fyra år redan. Dags att testa Play-doh lera tänkte jag. Medan lillebror sov sin middagslur började jag och storasyster plocka fram ingredienser, de som fanns alltså.

 

Receptet är 4 dl vetemjöl, 3 dl salt, 2 msk alun, 3 msk matolja och 5 dl kokande vatten. Vårt recept kom att bli detta: 4 dl vetemjöl, ca 3,5 dl grovsalt som smältes i det kokande vattnet, ca 2 krm citronsyra , Alunburken var nämligen tom och citronsyra som går att använda istället var det lite knapert med. Köpte fyra påsar för inte alls länge sedan. Matolja blev 3 msk olivolja. Vatten fanns som väl var i kranen. Suck! Min nästa fråga var "Vilken färg vill du ha": "Blå" svarar en liten flicka med tindrande ögon så jag skruvade av korken men ... flaskan var TOM.

 

Resultatet blev en grön, något kletig massa med klumpar av vetemjöl och mörka gröna färgklickar. Efter att ihärdigt försökt få ordning på detta med diverse köksredskap utbrast jag lite uppgivet "Nu låter vi skiten, detta ord uttalades ej högt, få kallna ordentligt så kanske det går fixa till sedan". "Jaa, dää tycker jag mää" blev svaret  från en liten dam med himlande ögon. 

 

Nå, idag funkar det hyfsat jobba även med denna lera men det gäller ta den på rätt sätt. Skam den som ger sig! Även det som misslyckas kan ju bli rätt bra till sist.

 
 
 
 
 
 
 
Det blev visst väldigt mycke om detta så tyvärr får lite tillbakablickar till semestern på Kreta vänta. Sängen väntar och välbehövlig vila. 
 
 
 
God Natt och Sov gott!
 
 
Maria
 
 
 
 

Tiden går fort och jag har nu trampat svensk mark i ett par veckor redan. Det var en lördag vi lämnade ett varmt och gott Kreta för att senare landa på Landvetter här hemma i Sverige. Med ett visst mått av olust hade jag packat ner ett ombyte varma kläder i handbagaget och även om jag såg att det varken var snö, snålblåst eller minusgrader när vi kom in över Sverige uppsökte jag kvickt en toa för att byta om för att inte eventuellt kalla vindpustar skulle kunna ge mig tuppskinn.

 

Mina tankar går och visst tål det här livet att fundera över. Där hade jag suttit på en bekvämt flygplan och troligtvis flugit över en del områden där människor i skräck flyr för sina liv. Trötta, hungriga människor som är hemlösa och även landlösa, flera är sjuka med mera. Där satt jag som har det så oerhört bra och fasade för att behöva småfrysa lite då jag kom hem från en faktiskt lyxig semestervecka. Jag hade ett hem att komma hem till. Jag hade en härligt fin familj som väntade på mig. På måndag hade jag ett jobb att gå till. Nog borde jag kunna stå ut med lite friska kalla vindar. Dessutom hade vi ju kupévärmare i bilen och har fortfarande. I Borås planerade vi till och med äta en bit mat för magen hade börjat knorra. Det var därför jag var mån om att växla in de Euro jag hade kvar redan på flygplatsen.

 

Glad i hågen lämnar jag fram mina Euro till en ung trevlig man bakom luckan och ber att få växla till svensk valuta. Han räknar sedlar, kollar legitimation och börjar till sist räkna upp sedlar. Det är då lilla jag reagerar och som så ofta pratar munnen innan jag tänker. ”Stopp nu, det är svensk valuta jag vill ha.” Mannens händer stannar, frågande tittar han på mig och en halv sekund senare brister hela hans ansikte upp i ett enda stort leende. ”Du är inte den förste. Det är svenska sedlar. Nya.” Ett lite skämtsamt samtal följde som jag skrattat åt många gånger efter det. Det är gott att bli bemött så. Vilken tur jag gjorde bort mig så jag fick vara med om detta.  

 

Dessutom värmer ett leende ofta inte bara en gång utan många gånger och kanske det är långtidsverkande. Vad tror du? Här kan du läsa en krönika om långtidsverkande omtänksamhet och kanske du redan listat ut vem som skrivit den.

 

 

 
 
Precis utanför vår dörr på Kreta växte både citron och lime träd. Här är det morgonsolen som leker i bladverket samtidigt som den värmer både oss och frukten. Som du förstår försvann resterna av den där förkylningen jag hade kvickt som ögat. Sol och värme gör gott. Fina minnen är också goa att tänka tillbaka på. Snart kommer fler.
 
 
Ta väl hand om er så hörs vi snart igen!
 
 
Maria

 

 

Visa fler inlägg