Paus.

Publicerat i: Vardagen
 
Det var med en del envishet jag åkte till jobbet idag. Dagen skulle ju bli rätt lindrig. APT på förmiddagen och fixa lite delegeringar i eftermiddag. Inte särkilt betungande tänkte jag. Något som däremot kändes mycket betungande på ett märkligt bomullsliknande och värkande sätt var mitt huvud men det brukar lätta bara man får lite frisk luft. Vilken idiot jag var!
 
Nog för att dessa APT kan vara tjatiga men allteftersom tiden gick blev det jobbigare och jobbigare bara att sitta ner. Det där jag upplever som tjat ibland hörde jag knappt. Efter mötet kan man säga att jag på "sittande ända" talade om att nu sjukskriver jag mig. "Åk hem med dig din envisa käring" tyckte min omtänksamma kollega vilket jag gjorde med omedelbar verkan.
 
 
 
 
 
Köpte en räkmacka som tröst och tog med mig hem. Om nu bilden är suddig så är det bara sådan jag är just nu men observera, det beror inte på ölen jag hittade i källaren. Ibland mår man väldigt bra av en öl även om man anser sig höra till nykteristerna. 
 
 
 
 
 
Nu laddas här med böcker. Sorgligt nog gillar inte mina ögon att läsa just nu. De rinner och svider men då blir jag ju inte lurad att tjuvstarta. Här packas nämligen resväskorna så snart blir det till att ligga på latsidan och bara njuta igen. Ni kommer heller inte få se mig här på ett litet tag. Dels för att ögonen bråkar och dels för att jag helt enkelt flyr ett tag men sedan hoppas jag komma igen.
 
 
 
 
Kanske ändå min sega kroppastolle skulle kunna pilla lite med alla dessa gamla restgarner tills det är dags att åka. Finns många som behöver något varmt och gott just nu och lite enkla småplagg kräver inte ett par ögon som är på helspänn hela tiden. Om du är intresserad finns på facebook en grupp som heter Handarbete för välgörenhet. Kanske något för dig också?
 
 
 
 
 
Nu har jag beklagat mig mer än tillräckligt. Kanske det är bra att bli lite sjuk ibland så man bättre kan uppskatta hälsan. Vad vet jag men akta er riktigt noga för baciller och influenser. De är inte alls roliga!
 
 
Höstkramar till er alla!
 
 
Maria 

Lingon.

Publicerat i: Vardagen
 
 

Nu sitter jag här och medan regnet strilar ner utanför fönstret njuter jag en blåbär och jordgubbs blandning med en halv skivad banan. Jag har alltså varit och nallat på mitt stora bärförråd i frysen. Denna lyx blir ju nu inte mindre av att jag äntligen tagit mig i kragen och bläddrar runt och läser lite hur mina bloggvänner haft det sedan sist. Pricken över i är helt klart brasan som sprakar.

 

Det känns som om det var rätt längesedan och hos en del av er finns många inlägg att läsa ikapp. Även om det till viss del beror på tidsbrist är nog främsta orsaken en liten bacill som invaderade min kropp. Nu hör jag ju till de där som är rätt envisa ibland men till sist får även jag ge mig och bara inse att nu är det bara läge för en sak; vila och se till att du blir frisk. Min konsumtion av pappersnäsdukar är nu nere på en eller högst två per dag och framförallt har jag inte ständigt en i handen vare sig jag försöker sova eller är vaken. Bra! Med andra ord är jag rätt frisk.

 

Bärförrådet är nu så stort att vitvaruföretagen snart har en kund till. Om ungefär en månad kommer maken hem med älgkött och till dess måste det fixas plats. Om ni nu tror det är därför jag sitter här och mumsar bär och så tänker göra en tid framöver så har ni fel. Nej, här blir det att safta och sylta. Åtminstone lingon, men först får jag gå på burkjakt och sedan blir det till att koka och koka. Gött! Ska spara en del i frysen så jag kan testa göra lingonparfait. Nog låter det lite tokigt men just nu verkar det svårare få tag i burkar än lingon här där jag är.
 
 

 

Det är höst och en tid när åtminstone jag gärna kryper ner i soffan och ser en film. Om du inte har sett filmen Hur många lingon finns det i världen med GladaHudik teatern så vill jag rekommendera. Lite gammal och sliten kanske den börjar bli men visst har den både en och annan poäng och kommer fortsätta att ha länge än.

 

Atjoo ... på er! Fördelen är att åtminstone inte detta smittar via nätet. Ha det gott!

 

 

Maria

 

 

 

 
                                                                                      

Viktor Frankel

Publicerat i: Vardagen

 

 

Flyktingfrågan är större än någonsin och förlåt mig, men allt detta prat börjar stå mig upp i halsen. Det meningslösa tjabblet som inte leder någonstans. Som gör mer skada än nytta.

 

 

 

 

 Här följer ett citat av Victor Frankel. En man som föddes i Wien och längre fram i livet blev en mycket känd neurolog och psykiatriker. Frankl var jude och var en av dem som satt i koncentrationsläger under andra världskriget. Han dog i september 1997, närmare bestämt den andre. Hans mest kända bok heter Livet måste ha en mening och kanske den mer eller mindre blev till under hans tid i lägren. Tyvärr har jag inte själv läst den. Saken är den att utan Frankel hade världen gått miste om mycket.

 

 

"Vi som levde i koncentrationslägren

 

minns dem som gick runt

 

och tröstade andra,

 

gav bort sin sista bit bröd.

 

De kanske inte var så många,

 

men de är ett bevis

 

på att allt kan tas ifrån en människa

 

utom en sak: friheten att välja attityd

 

i varje given situation."

 

 

Nu är det hög tid att vi slutar tjabbla och istället går till handling. Lilla jag kan inte göra så mycket men det som görs i det lilla är nog och tillräckligt. Det är min övertygelse.

 

 

Trevlig Helg

 

alla goa vänner!

 

 

Maria

 

Visa fler inlägg