Tyvärr hinner jag inte fara runt i huset och leta längre nu eller kanske det är så at jag helt enkelt gett upp. Så kan det vara när ordningen på prylarna är rätt okey men man inte har helt koll på allt. Här kommer i alla fall vad jag skrapat ihop den 30:e och sista av Bosses tävlingar för den här gången. 
 
  B    D    E 
 
 
    K     L 
 
 
   V 
 
 
Fotoalbum, diabilder, kassettbanden är inte enbart musik utan även en del undervisning, de köpta band jag har kvar är mest barnband, det utan märkning av Thomas Boström. Det här med julkorten fattade jag väl fel, det skulle ju varit vanliga vykort. Ja ja ... LP-skivor, singlar, Kittyböcker men Enid Blyton är försvunna. Utlånade? Till sist en del av mina dagböcker jag skrivit under årens lopp från grundskolan till idag. Nu är det långa avbrott emellan varven men men alltid något. Nu gick det undan och det är dags för ett djupt andetag och lunch.
 
 
 
 Ta nu väl hand om er och trevlig helg!
 
 
 
Maria
 
 
 
 
 
 

Helgen som gick.

Publicerat i: Vardagen

Tiden går fort. Jag borde skriva lite oftare men eftersom de lediga dagarna inte är så många längre kommer det kanske bli än mer sällan. Nu är det positivt att arbetsdagarna blir flera. Ordningen återställs och häromdagen köpte jag en almanack för 2017.

 

 

 

Författaren Tomas Sjödin uppmanar oss att skriva mer. Läs här. Att inte vänta utan fatta pennan nu. Som med alla sina andra kloka tankar han har säger/skriver han det som den mest självklara sak i världen.  Han har rätt den här gången också. Allas våra liv är spännande berättelser värda att berättas.

 

I går kväll läste jag några sidor i hans senaste bok och min nyaste. Bara titeln är en stor sanning som fick mig att om inte haja till så tänka till och bli ännu mer nyfiken. Den som hittar sin plats tar ingen annans. Så heter den. Den släpptes i måndags men jag lyckades köpa den redan i lördags på en konferens i Habo. Vare sig han talar eller skriver är det med värme och innerlighet och kanske det är därför så många kan ta till sig hans enkla ord fullspäckade med vishet.

 

Nu skulle vi åkt hem tidigt från Habo och konferansen men ”ungdomar är ungdomar”. Hmm… Efter Tomas Sjödin följde en konsert och när jag fick klart för mig att det var Peter Hallström så trodde jag mig helt plötsligt om att orka söndagens barndop även om det skulle bli sent. Jag har aldrig hört Peter Hallström live om jag ens hört honom sjunga överhuvudtaget. Kanske på någon skvalande radio. Det blev en lång generös konsert där han bjöd på sig själv och delade erfarenheter, tankar och känslor. Att kyrkan gjort Peter H och många andra illa ger mig sorg i hjärtat. Han har skrivit många bra låtar men den jag gillar mest är kanske denna eller  kanske den här eller någon annan. De är många.

 

På söndag var det lilla Inez som var medelpunkten. Hennes dop blev så att säga pricken över i och höjdpunkten den här helgen. Högtidligt, roligt, trevligt umgänge och gott för både kropp och själ. Dessutom hade hela vår nu rätt stora familj möjlighet att vara med. Så roligt. Vad gör det då att man är lite trött när måndag kommer. Man kan ju låta tisdagen bli vilodag kanske. Så blev det.

 

 

Kram

 

Maria

Fönstertittare.

Publicerat i: Vardagen
 
 
 
Bosses lek hör väl till även om bidragen inte är så många den här gången. Meningen var väl man skulle fota naturen genom sitt fönster men här har till och med grannens katt hållit sig inomhus för hu vad kallt och ruggigt det blivit. Rådjuren vågar sig nog inte fram så här i jakttider och ekorren, ja han var ju faktiskt här men ... men det är inte var dag ett antal gubbar slår upp ett tält utanför mitt köksfönster. Hur ovanligt det än är ger det noll i poäng.
 

En gul postbil funkar bättre, grannens hund snabb rastas i trädgården, skata på grannens tak och en ekorre. Letar du efter ekorren? Den är bakom fönsterkarmen som kom i vägen när jag skulle följa det lilla djuret så det kom mitt i bild innan det försvann bakom björken som också är bakom fönsterkarmen. Hur dumt kan det bli? En typiskt misslyckad ekorrjakt med kamera.
 
           
 
 
Nu ska ni få höra om en annan fönstertittare jag såg varje dag i tre års tid.
 
Som 19-åring hyrde jag en lägenhet centralt i Jönköping. Jag hade  gångavstånd till jobbet på Västra klinikerna och bara några meter till Friardalen. Perfekt. Friardalen är en oas med sina gröna ytor än idag. I grannhusets bottenvåning satt ofta en äldre man och tittade ut genom sitt fönster. Han satt där och tittade när jag gick på morgonen och han satt där när jag kom hem. Jämnt satt han där.
 
Det var söndagskväll och jag blev hemskjutsad av killen som nu är min man. Vi konstaterade att mannen satt där som vanligt Själva satt vi utanför  i en turkos Volvo, kallt var det och även om man är kär upp över öronen är det väldigt skönt med lite värme. Så bilen fick stå och gå på tomgång. Ibland är det väldigt svårt att skiljas, finns alltid något mer att prata om och okey ... bara en liten kram. Hur fort den gamle mannen kom ut vet inte jag men han måste varit vig som en 17-åring för rätt som det är bankar det på rutan och en ilsken stämma hörs. "Svår startad eller?!" Har ingen aning om vad vi svarade men på något sätt tumlade jag ur en turkos Volvo för att gå in i det knallgula hyreshuset som fortfarande är knallgult. Bara lite mattare i färgen, har ju några år på nacken. Jag borde väl vinkat lite snällt åt mannen men sorgligt nog var det kanske för att han retade mig jag vinkade ibland. Förmodligen var han bara en ensam man som också längtade efter någon att prata med eller kanske ge en kram eller två ibland.
 
 
 
Vinka vänligt åt fönstertittarna men gör inga hemligheter utanför deras fönster.
De ser allt!
 
 
Kram
 
 
Maria
Visa fler inlägg