Som de flesta veckor har även denna gått fort. Dagarna har bara ilat iväg och innan man vet ordet av är det fredag eller som idag söndag. Detta trots att jag haft tre lediga dagar och jag konstaterar att jag nog hör till de där som alltid tycks fylla min tid med något. Litet eller stort. Tre utflykter sätter extra krydda på just den här veckan.
Veckan började med ett besök på Etac i Anderstorp. Ett företag som gör olika hjälpmedel för alla åldrar. De här båda rullstolarna var något av det första vi möttes av innan vi gick vidare ut i fabriken för att se själva tillverkningen. Rullstolen närmast i bild är om jag förstod det hela rätt efter mycke envishet mer eller mindre ihopsatt av en man som heter Bosse Lindqvist. Naturligtvis var det intressant se och höra berättas om de hjälpmedel som jag använder i mitt arbete dagligen. Mycket intressant och ännu lite kunskap fick jag ta till mig.
Glad i hågen tog jag sikte på biblioteket. Alltid lite roligt gå dit och bara känna lukten är fest. Jag visste så gott som säkert att de inte skulle ha boken jag sökte men man kan ju alltid kolla. Eftersom bibliotekarien var ledig föredrog jag personlig service. Lika tjänstvillig och glad som vanligt tog hon sig an mig och min fråga och vi konstaterade att inte ens Jönköpings bibliotek har boken. Boken det handlar om heter Små stunder av lycka förresten. Då säger hon klart och tydligt "Jag tycker du ska rekommendera den. Kanske de beslutar att vi ska köpa in den." Den kommentaren har jag aldrig fått på ett bibliotek förut och eftersom jag gjorde precis det har jag denna vecka gjort något jag aldrig gjort tidfigare. Nu återstår se vad som händer.
Imorgon börjar älgjakten och jag har insett att nu får jag ta det lite lugnt med mina skogspromenader ett tag om jag är rädd om livhanken. I fredags var sista chansen och det som var tänkt som en liten tur blev hela stråkenleden. Allt för att jag under inga omständigheter ville gå tillbaka förbi fiskdammarna. Vilken vacker promenad jag fick bara för att jag inte riktigt gillar de där dammarna.
Vid Trollsjön möttes jag av denna stubbe som gjorde mig glad eftersom den var lila vilket visade att jag var på rätt väg. Att den som släppte loss sin leklust med färgpenseln också delade med sig av ett leende gjorde ju inte saken sämre. Tänk vad lite som behövs för att locka fram ett leende ibland.
Nu är jag ganska trött på att slåss med den här datorn som vill allt annat än det jag vill. Länkarna funkar inte och ni får helt enkelt söka på vanligt vis med hjälp av Google eller liknande. Även en del annat blir som det blir. Därför slutar jag här och hoppas även du som läser detta haft en bra vecka och framförallt får en bra vecka.
Kram
Maria
Det gäller att utnyttja sin lediga tid och det har du visst inte haft några problem med. När jag bodde i Eslöv fanns en liten sjö eller damm där som hette Trollsjön. Där åkte vi skridsko på vintern när den frös till. Kram