Nu har veckans näst sista dag mörknat och jag vet en del av vad som hänt även denna vecka. Saker jag faktiskt inte hade en aning om i måndags då jag skrev inlägget om händer. Inte visste jag då att jag nu skulle sitta här och försiktigt låta min vänstra hand göra minsta möjliga på tangentbordet medan högerhanden skulle få göra desto mer. Så kan en härlig arbetsdag sluta när man i sin iver inte ser var man sätter fötterna. 
 
I går, fredag började dagen med fint besök i trädgården. Medan de åt frukost under vårt gamla äppleträd föredrog jag att inta te och macka vid köksbordet.
 
 
Då jag kom hem från jobbet blev det en sväng i skogen. Lite kantareller hittade jag och varför inte göra någon slags svampröra till kvällsmat. Det fick bli några av riskorna från trädgården plus kantarellerna lätt brynta  och kryddade med ett nervänt ägg i. Till detta en macka och ett glas öl. Kanske det inte alls låter aptitligt, men tänk mina smaklökar passade det alldeles utmärkt.
 
 
 
Sätter mig i lilla Forden och styr kosan mot Bankeryd. Tänker kolla in vandringsleden där en liten sväng. Stannar till i Habo för att tanka. Men varför slår det inte ifrån, tittar på mätaren som vid det laget gått upp längre än vanligt. Om jag nu hade stått och glott på mina fötter hade jag väl upptäckt det lite tidigare men nu hann säkert ännu en hundralapp rinna över och ner i brunnen vid min bils bakhjul. Som om jag inte har annat att använda pengarna till än ge de underjordiske diesel. Grrr...
 
Väl ute i skogen följande orange markeringar ringer min telefon. Det är medborgarskolan som meddelar att kvällens bildredigeringskurs är inställd  på grund av att kursledaren sjukskrivits resten av terminen. Jaha. Suck.
Telefonen ringer igen. Vi pratar en stund ändå tills jag kommer på att nu finns inga orange markeringar mer. Var är leden? Lite lagom vilse undrar jag varför man går i skogen och pratar i en telefon. Ingen bra kombination. Avslutar samtalet och jag hejar glatt på en man körandes en fyrhjuling med hö på det lilla släpet. "Här är en vilsen höna som inte vet riktigt var hon är", säger jag. "Hönsgården har du där" blir ett lika glatt svar "och du är välkommen till vårt lilla fina ställe". Tilläggas kan att det verkligen var ett fint ställe.
 
 
 
En äpplepaj tillverkades i tisdags om än på ett lite annorlunda sätt. Hade jag vetat att bordet stod klart för att dukas på badbryggan kunde den ju serverats där på både strand och brygga samtidigt.
 
 
Det var några få smakprov av min veckas innehåll. Nu ser jag fram mot en söndag med kyrkoval plus en liten utflykt med församlingen. Sedan har jag semester en vecka och handleden den är nog snart i trim igen tror jag.
 
 
 Allt gott & lördagskram till dig!
 
 
Maria

Händer.

Publicerat i: fotoutmaning

 

Ibland HÄNDER det att små och stora HÄNDER möts för att göra något tillsammans.

 

 

 

Det är en fantastisk upplevelse i vilket sammanhang det än må vara, för inte är det alltid det handlar om vuxen och barn som på bilden. Alla behöver vi ibland varandras HÄNDER, armar, tröst och mycket mer.

 

 

"Mattis gick storgråtande fram och tillbaka i stensalen och skrek: "Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!" Om och om igen ropade han på samma vis: "Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!"

Då sa Lovis: "Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om?"

"Men han fattas mej", skrek Mattis. "Han fattas mej så det skär i bröstet!"

"Vill du att jag ska hålla om dej ett slag", frågade Lovis.

"Ja, gör det för all del", skrek Mattis. "Och du Ronja också!"

Sedan satt han lutad ömsom mot Lovis och ömsom mot Ronja och grät ut sin sorg över Skalle-Per som hade funnits jämt i hans liv och nu inte fanns mer."

 

Citat ur Ronja rövardotter av Astrid Lindgren.

 

 

Händer är veckans ord  och fler tolkningar hittar du HÄR. Nu får vi se vad som HÄNDER den här veckan men se det är en hemlighet än så länge. När det hänt, mot slutet av veckan, då vet vi det. Kanske det är något spännande, roligt, intressant, skönt eller ? En riktigt god vecka önskar jag dig min läsare!

 

Kram

 

Maria

 

 

Ask.

Publicerat i: fotoutmaning
Då lämnar jag förra veckans ord, läser som ju resulterade i flera ordspråk från en gammal bok. Tror jag serverade er för många eller så gillade ni inte min utmaning. Men det finns fler kapitel att utforska. Jag var bara inne i två av de 31 kapitlen. Hur som helst så övergår jag nu till veckans ord i Sannas fotoutmaning som är ASK.
 
Någonstans i mitt hus ska det finnas en gammal snusdosa av silver. Febrilt har jag letat men kanske jag drömt alltsammans. Den är åtminstone inte i den gamla kommoden som jag trodde. Däremot hittade jag den här gamla lådan med ett par väl använda glasögon i. Kan lådan varit en cigarrlåda?
 
 
 
En av barnens avdankade prylhyllor sitter nu på väggen i mitt sy-rum. Uppenbarligen har jag en förmåga att samla på mig både nya och gamla små saker som slår an en sträng i hjärtat. I det här fallet är det tablettasken som är intressant. Viol var en favorit och även om denna ASK är nytillverkad har den samma utseende som när jag var liten.
 
 
 
 
Kanske jag var fyra år eller lite äldre. Jag och syrran fick i alla fall vara ute i trädgården själva och även om jag blivit tillsagd se efter min lilla-syster tror jag vi var rätt övervakade genom fönstret. Det är inte mycket som undgår en mors ögon.
Så gott som varje dag gick farbror Isak, vår granne till höger på gatan och handlade i affären som låg till vänster om huset där vi bodde. Barn lär sig snabbt och det dröjde inte länge förrän vi listat ut att han så gott som alltid köpte en tablettask med sig hem. Tyvärr var det Salta katter men i alla fall bättre än inget. Bjöd gjorde han gärna och det kan man ju förstå när det står två söta flickor vid staketet med bedjande ögon. Än idag kommer jag ihåg mammas stränga tillsägelser men det är ju oartigt inte smaka när man blir bjuden eller ... kan det varit så att vi, jag menar jag tiggde lite smått ibland. Hur som helst började mamma hålla koll, så gott det gick på när farbror Isak gick och handlade. Hoppas han hade några Salta katter kvar till sin fru tant Gunhild då han kom hem.
 
 
 
Att hitta en ASK är inte heller lätt eftersom de tydligen inte är så omtyckta. "Askar är inga vackra träd, dom tog vi ner för några år sedan" var en kommentar jag fick. Till sist hittade jag i alla fall en tilltufsad ASK vars dagar troligtvis inte blir så många till. Nu sitter jag här och tänker att helt värdelösa kan de väl ändå inte vara. Tänk så roligt jag haft med deras näsor både som barn och vuxen och träskor, visst är de tillverkade i ASK. Jag har spelat brännboll i dessa skor vilket kanske inte är att rekommendera längre.
 
Den nordiska mytologins första man hette också ASK. Om det läste vi i skolan. Kommer ihåg jag tyckte en del berättelser var spännande, otäcka men röriga. Något att forska mer i om man har tid och lust. Till sist vill jag Tacka Sanna för en rolig fotoutmaning. Men kanske det är som det sägs ibland att saker blir vad man gör dom till. Fast det stämmer inte alltid, faktiskt.
 
 
Trevlig Helg
 
&
 
Kram
 
Maria.
 
 
 
 
Visa fler inlägg