Text.

Publicerat i: fotoutmaning
Jag kommer ihåg hur jag satt i ett klassrum och plitade.  Först för att lära mig texta och sedan, när jag väl lärt mig det var det dags för skrivstil. Att få sin hand att göra de där krumelurerna var minsann inte alltid lätt men jag tycker nog jag lyckades riktigt bra till sist. Kanske det var övningsplattans förtjänst. En kraftig pappskiva där varje bokstav var ett försänkt spår man kunde låta pennan följa tills man fått in rätt ”knorr” på bokstaven. I högstadiet blev det till att lära den nya skrivstilen och idag har jag nog hittat en egen variant som innehåller lite av båda.
 
Att kunna sätta sig med en penna och ett block för att skriva är något speciellt. Tangentbord och displayer av olika slag kommer nog aldrig riktigt kunna ersätta det även om jag inte längre behöver skriva allt på papper innan jag skriver in det i datorn. Ibland tänker jag liksom bättre och formulerar mig bättre med pennan i handen. Så är det bara.
 
Om du klickar HÄR ser du anledningen till att jag började blogga. Det var i juni 2012 vilket ju är ett tag sedan. Fortfarande har det en benägenhet bli liknande högar vid min säng. Jobbigt när det ska städas men bra då man saknar något att läsa. Den här gången var boken längst ner i högen "Pappan" av Stefan Einhorn. Den kom att bli en överraskning på flera olika sätt. Mest för att jag tänkt mig något helt annorlunda men så var det ju också ett tag sedan jag köpte den. I söndagskväll slutade jag med sidan på bilden för att sedan somna gott. "Förlåt, Stefan Einhorn, dina böcker brukar inte vara så spännande att jag har svårt lägga dom ifrån mig men den här sträckläste jag bitvis."  
 
 
 
 
Repet som råkade ligga på bordet då jag tog kortet är ett armband med tacksamhetsknutar. Jag använde repet i en barnruta för ett par veckor sedan och tillsammans knöt vi knutar för olika saker vi hade att vara glada för.  Ofta glömmer vi allt det där vi faktiskt har att vara glada och tacksamma för. Det finns så mycket elände, det ena mer tragiskt än det andra. Kanske knuten kan påminna om, då jag känner den eller ser den att det trots allt finns massor att vara glad för. Bara att ha förmågan ta till sig en text är fantastiskt. Jag tyckte det var lite dekorativt där på sidan vid texten. Tacksamma människor, visst strålar dom också och är dekorativa på sitt sätt. Nu ska du ha det så gott och ta till dig orden av Nalle Puh.
 
 
Du är modigare än du vet,
starkare än du tror
och klokare än du förstår.
 
Nalle Puh
 
 
Kram
 
Maria
 
 
 
 

I väskan.

Publicerat i: fotoutmaning
Städa väskan gör jag alldeles för sällan och man får ju vara tacksam för all hjälp som ges för att detta ska bli gjort. Just därför är veckans tema alldeles perfekt. Vill du veta vad kvinnor och män har i sina väskor kan du alltså gå in till Sannas fotoutmaning. Nu behöver man ju inte göra detta enbart av nyfikenhet, det kanske finns både ett och två bra tips på saker som är bra ha med sig.
 
Sagt och gjort. Jag vänder min uggleväska rakt upp och ner den dag som idag är. Vad trillar ut? En plånbok, en hårborste, värktabletter, en blöja som är barnbarnets, näsdukar, pennor, block, gammal enkrona, två klabbiga Läkerol, målarpensel som fick följa med en gång bara för att undvika konflikt, recept som jag rev ut i Lilla gipsrummet på ortopedakuten för fem veckor sedan, en travel bug, en Power bank och Dextrol till morgondagens personalmöte. Inte nog med det, under receptet ligger två hemlisar. Det var allt och så här blir det när jag väljer städa efter istället för innan jag tar bilden.
 
 
 
Städningen är redan gjord men vad är det då som är bäst i denna innehållsrika och röriga väska. Utan min plånbok kommer jag inte så långt. I vanliga fall ligger almanackan också bland alla dessa saker. Den är viktig liksom telefonen som jag sällan har i väskan. Kanske det är en vanlig penna eller den ganska nyligen inhandlade Power banken. Det är inte roligt stå med en mobil där batteriet håller på ta slut. Det är inte heller så praktiskt vara utan den där blöjan när ett litet barn är i behov av en ny. Kontentan av detta blir, rätt utrustning vid rätt tillfälle och livet fungerar men sedan kan det ju naturligtvis vara bra plocka ur väskan mellan varven. Blir så rörigt annars. Skärpning Maria!
 
 
Ni ska alla ha en riktigt fin vecka!
 
 
Maria

Metall.

Publicerat i: fotoutmaning
Lite problem med dataintrång och sånt gör att ni den här veckan får tolka denna bild på egen hand. Nu är det ju inte så svårt. Den talar ju för sig själv så att säga.
 
 
 
 
 
Denna stora sovande baby är gjord av bildhuggaren Håkon Anton Fagerås och finns uppe i Narvik i Norge. Även om det är grönt och fint runt omkring på bilden var det isande kallt i luften och som huttrande turist knäppte jag denna bild. Fastnade för statyn och dess budskap. Så här i efterhand har jag förstått att Narvik är känd som en "fredsstad". Sådana behöver vi fler av. Då kommer värmen sprida sig tror jag, åtminstone den oss människor emellan. 
 
God fortsättning på helgen önskar jag
och hoppas på bättre tider när det gäller både värme och social kommunikation.
 
 
Kram Maria
 
Visa fler inlägg