Höghastighetsjärnväg.

 

 Har ni hört talas om en höghastighetsjärnväg som planeras gå mellan våra tre största städer. Jag har inte lusläst veckans tidningsartiklar men jag såg något om dryga 300 km/h. Två timmar ska det ta från det man lämnar Stockholms station tills det är stopp i Göteborg. Milde tid vad bråttom vi har nu för tiden. Jag inser också att den som sätter sig på detta tåg gör det med livet som insats för att inte tala om alla djur som finns i skog och mark. Vad ska de tänka när detta fula fartvidunder svischar förbi. Är de i vägen hinner de inte tänka, inte ens fältharen som faktiskt är Sveriges snabbaste djur.

Nu är saken den att statens utredare kommit fram till att några stopp under den här resan finns det inte tid för. Det innebär nämligen en tidsförlust. Mycket intressant ord. Synonymer hittar jag inga men motsatsen borde bli tidsvinst. Det här tål att vrida och vända på. Den där höghastighetsjärnvägen förstår jag mig inte riktigt på men en sak vet jag, den kommer inte stanna i vårt lilla, lilla samhälle. Det måste göra en tidsvinst för en del människor har väldigt, väldigt bråttom. Tror dom.  

 

 
 

Den här bilden är tagen på en underbart vacker plats en bra bit från stora städer och vältrafikerade vägar. Troligtvis gjorde vi en så kallad tidförlust när vi efter många om och men hittade sjön. Du kan läsa om det HÄR. I bilen bredvid bodde ett par killar. De förstod inte mycket av vad vi sa. Vi förstod heller inte deras språk men den natten delade vi samma toalett, hejade på varandra, badade i samma sjö och framförallt respekterade varandra. Åtminstone märkte jag inget annat. Det blev en tidsförlust med mycket livskvalite.

Vad är viktigast hinna med i livet egentligen? Det finns klara, tydliga belägg för att vi människor inte är skapade för att vara några slags höghastighets-varelser. Vi spårar helt enkelt ur och du kan ju själv föreställa dig hur en urspårning i dryga 300 km/h ser ut. Jag sa ju att det är med livet som insats man gör en sådan resa. Ta´t lugnt!

 

Önskar dig en riktigt trevlig helg!

 

Maria

 

Att-inte-göra-listan.

 

Sista arbetshelgen innan semestern avverkad. Jag har tre arbetsdagar kvar och någon form av orolig förväntan ger sig till känna inombords. Det är ju så mycket jag ska hinna innan och det är ju så mycket jag vill göra på just semestern. Har ju dessutom bara tre veckor. Hur går det ihop eller kanske det rent av inte går ihop.

 

 

På mitt sängbord ligger fortfarande Tomas Sjödins bok Det är mycket man inte måste. Jag läser en liten krönika då och då för sådana böcker kan man liksom suga på för att riktigt ta in dom. Hur som helst har han skrivit en krönika som heter ”Att-inte-göra-listan”. Misstänker att jag borde ta fram den listan nu omedelbart. Här några rader citerade ur den.

 

 

”Det var just när vi skulle till att skriva en semesterupplaga av att-göra-listan som tanken på att vända på alltsammans plötsligt uppstod. Varför inte göra en att-inte-göra-lista istället? Kort sagt försumma saker i rätt ordning, som en kamrat brukar säga. Vad är det som borde få vila i sommar? Vad är det vi vill slippa? Vad kan bero till hösten? Vilka vardagsrutiner kan vi hoppa över utan att kris uppstår?

 

Vi insåg att det som mest behövde vila var våra ambitioner, våra egna förväntningar och det vi tror att andra förväntar sig av oss. … Huset måste inte vara tipptopp, man måste inte vara klar med allt när gästerna kommer, man måste inte hinna umgås med alla under en och samma sommar.”

citat av Tomas Sjödin

 

 

 
 
 

Detta vackra blomstånd kommer ursprungligen från svärmors trädgård och står som ni kan se till höger i bild nu i mitt nyrensade land.  Jag har rensat bort mängder av små plantor som denna blomma gett upphov till genom att med någon slags katapult- effekt slunga iväg sina små men mycket livskraftiga frö. Kort och gott om växten fick som den ville skulle den ta över hela landet och inga andra blommor, kryddor eller grönsaker skulle ha en chans. Jag tillåter inte detta utan kamp. Alltså försöker jag hålla den inom vissa gränser trots att den är vacker och gör mig glad. Kanske just därför. Samma sak gäller livet alltså upp till kamp mot oväsentligheterna!

 

 

"Det är bra att inte alla blommor växer i rabatter."

 

sagt av Anne Swärd

 

 

 

Glad sommar till er alla!

 

Maria

 

Stanna upp!

 

Nu har jag vilat från datorn några dagar eller rättare sagt försökt. Ska jag vara riktigt ärlig så är det här livet tillsammans med datorn ganska beroendeframkallande. Man vill ju liksom hålla koll, ha kontakt och läsa om allt spännande och fint som både gamla och nya vänner hittar på. Dessutom vill man dela med sig. Blogglivet är ett lite märkligt liv men roligt och givande på många olika sätt.

 

En gång åkte jag hem från jobbet helt övertygad om att jag var den mest värdelösa person på vår jord. Så trött att jag knappt orkade köra, tårarna rann och en enda stor tomhet hade bosatt sig inombords.

 

 

 
 

Jag hade arbetat hårt och drev ett mycket uppskattat projekt plus att saker hände i livet så som det gör för oss alla ibland. Det var första gången jag hade kontakt med den så kallade ”väggen”. Tro nu inte att jag lärde mig av detta. Nej, helt sonika gjorde jag om samma sak en gång till och nu rejält. Som en blöt fläck satt jag med telefonen i handen och det enda jag kunde säga till sköterskan i andra ändan var: ”Jag är slut”. Jag var verkligen slut. Tack och lov att det finns människor som förstår en i sådana situationer. Tack och lov att livet återvänder om än något skrynkligare.

 

Varför berättar jag detta? Jo, för det var då jag började umgås med datorn lite trevande. Den kunde jag stänga av när jag inte orkade längre. Att jag grät gjorde ju bara tangentbordet lite kladdigare eller renare beroende på och det blev något trots allt. Det blev en receptbok och lite barnberättelser med mera. Dessutom var det roligt. Det var en enda sak som gällde där ett tag; gör det du mår bra av och låt resten vänta tills du orkar. Kommer ihåg första gången jag hörde en fågel kvittra igen eller första gången jag tvingade mig att stanna upp för att gå sakta och bara titta.

 

 

 

 

 

Stanna upp du också och se dig omkring. Njut av livet!

Ta dig själv och din kropp på allvar!

Strunt samma vad alla andra tycker!!!

 

 

Kram till er alla goa vänner!

 

Maria

 

 

 
 
 
 
RSS 2.0