Skum.

Publicerat i: Vardagen, fotoutmaning
 
Fotopromenaden jag hade tänkt mig just idag slog jag snabbt ur hågen. Inte minsta solstråle har lyckats tränga igenom de kompakta molnen som täckt himlen hela dagen. Hur som helst drog jag mig ut till slut och stoppade i sista minuten ner lilla kameran i jackfickan ifall om att jag skulle se något skum eller annat intressant.
 
Skum är ordet den här veckan och visst hittade jag lite skum även om det inte fanns i de mängder jag tänkt mig.  Den här lilla bilden får alltså bli mitt bidrag den här veckan.
 
 
 

En kommer hit för att fly från nöden,
En kommer hit för att undgå döden,
En kommer hit, av terror tvungen,
En kommer hit för att gifta sig med kungen,
De är tyskar, iranier, greker och turkar,
Mest är de snälla, andra skurkar.
En del är ärliga, andra skumma, 
En del är genier, andra dumma,
Mest är de fredliga, andra vill slåss.
Med andra ord; de är som oss ...
 
Även i denna tänkvärda vers hittar vi ordet skum och sedan finns det ju också en uppsjö av ord som verkligen är skumma på olika sätt. Men nu ska i alla fall jag försöka att på något sätt bli av med en skum lukt som sprider sig i huset. Man kan säga att det luktar allt annat än gott.
 
 
Tack & Hejför denna gång.
 
 
Kram
  
Maria
 
 
 

Hälsa.

Publicerat i: Vardagen, fotoutmaning
 
 
I helgen var jag på ett kombinerat ett och tre års kalas. Två bröder var det som var föremål för uppvaktningen. Det är alltid lika roligt träffa familjen men vi börjar bli många, närmare bestämt nitton stycken. Det innebär i sin tur att det inte bara är att dra ihop gänget så där utan vidare. Framför allt inte så här års när man är hänvisad vara inomhus på ett annat sätt än på sommaren. Med det vill jag ge föräldrarna en eloge som fixar och grejar för att göra detta möjligt. Tack så väldigt mycket!
 
 
 
 

Hälsa, hälsade, hälsat så böjs ordet HÄLSA som är veckans ord. Jag blev lite osäker. Är det talspråk eller inte. Fortfarande vet jag inte men det tror jag inte. På kalaset hälsade vi på varandra och i presens blir det hälsar. Tro nu inte jag sitter och snöar in på ord så här i vanliga fall men min västgötska dialekt har spelat mig många spratt under årens lopp och det finns språkpoliser på nätet ska ni veta. Tur de har något att göra.

 

Det är viktigt hur vi hälsar och här ett litet minne som etsade sig fast hos mig. "Spänningen var hög, det är ju inte var dag man börjar ettan. Även fröken var på plats i god tid och när klockan var slagen bad hon barnen ställa sig på led. Jo minsann här ska det vara ordning och reda tänkte jag lite skeptiskt. Det som sedan följde var något av det finaste jag sett i hälsningsväg. Fröken som stod längst fram i ledet vid klassrummets dörr böjde sig lätt fram, tittade varje barn i ögonen samtidigt som hon sträckte fram sin hand, sa sitt namn och hälsade välkommen till skolan. Hela situationen andades värme på något sätt. Här var en lärare som var intresserad av att få kontakt med varje elev och ville att var och en skulle trivas och känna sig hemma. Gissa om jag blev förvånad då samma "ritual" faktiskt genomfördes i stort sett varje morgon."  Så gick det inte till på 60-talet, då var det uppställning vid bänken så förändringar kan  minsann vara till det bättre även i skolans värld.

 

WHO har sagt följande; "Hälsa är ett tillstånd av fullkomlig fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte endast från sjukdom". Jag gillar den där meningen kanske för att den inte endast ser hälsa som en fysiskt felfri kropp utan sjukdom, fettvalkar och andra blessyrer. Man kan må gott ändå. Det är också hälsa. Om detta skulle jag kunna skriva mycket men istället föreslår jag att du går in till Gemsweeklyphotochallange för att läsa fler tolkningar av ordet HÄLSA. Till sist en bild som andas hälsa för mig faktiskt för både kropp och själ men även socialt ibland. Skogen är den bästa platsen på jorden. Ta väl hand om dig och din hälsa så ses vi snart igen. Hoppas jag.

 

 

 

 Kram Maria.

Första ordet att tolka första veckan 2018 är JULKLAPP. Julklapp, jag har ju inte tagit ett enda kort på en julklapp. Dessutom beslutade vi ju maken och jag att köpa julklapp tillsammans. Det blev tio stycken muggar som heter Eden och är tillverkade av Rörstrand. Varför valde vi då muggar? Jo, de vi köpte i våras, kanske i mars hade en benägenhet att ge ifrån sig ett litet ”klick” då det hälldes varm dryck i dom och så helt utan vidare gick de i två exakt lika stora delar. Vad som hände med den varma drycken förstår du nog. Det var torka eller sörplande slicka i sig det goda som gällde. Vi har nu drygt ett halvår senare sex stycken kvar, alltså hälften. Men det är ju ingen nyhet att man får vad man betalar för. Nu köpte jag ju en bok till mig själv i julklapp också men mer om den senare.

 

 

 

Det här är en av de snögubbar som sitter i vår julgran. Visst ser han lite frusen ut trots att jag försett honom med både mössa och halsduk någon gång i början på 2000-talet. En del av de där snögubbarna som var mitt julpyssel det året gav jag bort i just julklapp. Det är något visst med att ge bort en sak man gjort själv. Det är också något speciellt att få en gåva som någon tillverkat. Det fanns en tid då julklappar så gott som alltid var hemmagjorda. Vanligt folk hade sällan möjlighet handla så som vi gör idag och ibland undrar jag om inte julklappen eller julgåvan som den också kallades var mer uppskattad då. Kanske av både mottagare och givare. Vem vet?

 

Boken jag köpte helt spontant där i bokhandeln dagarna innan jul var Dagar av ensamhet av Elena Ferrante.  En roman runt en skilsmässa och främst då kvinnan Olgas reaktioner. Hennes sorg övergår till sist i vrede men jag vill påstå att detta är en beskrivning av en desperat människa som befinner sig i chock. Bitter och förtvivlad. Ilsket ser hon hur hennes eget liv fått stå tillbaka. Hur hon tillåtit sig styras av Mario, barnens pappa. Men så äntligen ser man som läsare till sist hur hon sakta men säkert tar sig ur sitt tillstånd. Här spelar den försynte och vänlige musikern på våningen under en roll.

 

Jag har varit nyfiken på denna författare och kanske mest då böckerna om Elena och Lila. Därav detta spontana köp som blev en besvikelse. Säkert passar boken någon annan läsare bättre och det är bra. Själv kommer jag gå till biblioteket nästa gång jag vill utforska en författare. Biblioteket är en fantastisk möjlighet och kanske jag skulle titta in och se lite närmare på Elena och Lila där ändå. Alla är värda en andra chans, eller hur.

 

Nu ska jag gå ner och sätta mig vid granen och njuta av en kopp te och en apelsin. Kanske det blir några varv på sticket om andan faller på.

 

Trevlig helg o Allt gott! 

 

Maria

 

 

 
Visa fler inlägg