Godis.

Publicerat i: Vardagen
 
 

Så fick jag avstå bloggen en vecka igen eller rättare sagt, jag valde göra det. Jag njöt nämligen så mycket av livets GODIS en vecka att krafterna inte riktigt räckte till för den också. En av godisbitarna kan du läsa om här. Sedan var det Stick och virk café på onsdag och After work på fredag. Däremellan jobb. En vecka går så fort och även ett liv går fort. Det är som en kompis sa till mig just denna vecka; ”Livet är för kort och skört för att vi ska hålla på att äventyra vår hälsa nästan varenda dag”. Den meningen tål att tänka på och med andra ord får man välja godisbitar i skålen för äter man upp alla får man kanske ont i magen.

 

 
 
Nu har jag rullat och rullat bland alla gamla bilder som varit med på bloggen någon gång under årens lopp. Bland annat träffade jag på denna och även om det inte var den jag sökte får det bli en liten äppelparentes. När äpplen blir så här glasklara i fruktköttet då är de verkligen kalasgodis. Åtminstone med mina smaklökar.
 
 
 
 
 Så kom den då till sist bilden jag sökte. Jag bor inte så långt ifrån denna godisfabrik vars slogan är just, vi gör så gott vi kan. Tror jag är mer förtjust i de orden än i deras godis men det får man nog inte säga högt. Klicka på bilden och du får läsa lite om fabriken.
 
 
 
 
Jag önskar jag kunde bjuda er på ett framträdande med Lennart Almqvist där han berättar både företagets historia, egna barndomsminnen och många flera chokladberättelser. Nu går ju inte det men gör gärna ett besök på stället om ni har vägarna förbi. Lite GODIS skadar aldrig.
 
Tror ni jag säger samma sak imorgon. Det återstår att se. Då är det är nämligen dags för mitt årligt besök hos tandläkaren. Men varför ta ut något i förskott. Bäst gå och smaka lite på Godisråttans innehåll som bara står och väntar så här efter fotografering. Det är din förtjänst Sanna. Skålen är förresten ett fint gammalt semesterminne från Dalarna.
 
 
 
Man gör så GOTT man kan!
 
 
Maria
 
 
 

Mönster.

Publicerat i: Vardagen
Ordet denna vecka är MÖNSTER i Sannas fotoutmaning. Också MÖNSTER är ett stort ord som finns överallt runt omkring mig. I naturen ser jag det, inomhus, i relation till andra människor, ja MÖNSTER finns av lite olika slag vart jag än tittar.
 
Under min sista vecka med gipsad arm köpte jag en tidning med stickbeskrivningar. Den innehåller många fina MÖNSTER så jag har att göra ett tag om jag vill.  Jag valde ut ett, ett enkelt med enbart räta maskor och for iväg för att köpa garn. Ett gott garn, Drops Merino för den som är intresserad. Lätt stickat.  Gipset togs bort och det var med spänning jag fattade stickorna. Vilken fröjd. Jag njöt. Tänk att man kan sakna något så.  Sticka är avkopplande även när man får riva upp och göra om. Det blev så trots ett enkelt mönster denna gången också. Ja ja ...
 
 

 
I går besökte jag Asecs. Tro det eller ej men så heter det numera A6 köpcentrum i Jönköping. Tror jag var i varenda affär med herrkläder och till sist var jag även inne på Jack & Jones. En ung man expierade mig och visade mig den ena byxan efter den andra. Tyvärr hade varken han som säljare eller jag som köpare någon större framgång men vi hade ett trevligt samtal. Då jag sade "Hej" och vände för att gå hör jag bakom mig "Hej o var rädd om dig". Jag stannade mitt i steget, hajade liksom till innan jag fortsatte. Kan detta vara ett annat slags MÖNSTER? Ett sätt att uppträda, ett handlingsmönster som grundar sig i en annan syn på människan och livet. Hoppas iså fall det är ett MÖNSTER som är väldigt smittsamt!
 
 
 
 
Mycket har hänt även på mönsterfronten. Stilmönster har jag inte köpt på många, många år. Numera köper jag mönster av olika slag via tidningar eller på annat sätt. För även om jag har så många mönster så det både räcker och blir över köper jag nya då och då. Min vana att se mig om efter mönster är ingen vana jag tänker sluta med eller bryta men visst finns det mönster som behöver brytas som den här. Därmed får det vara slut på mönsterrapporten från mig.
 
 
 
Var rädd om dig!
 
 
Kram Maria
 
 
 
Nu har veckans näst sista dag mörknat och jag vet en del av vad som hänt även denna vecka. Saker jag faktiskt inte hade en aning om i måndags då jag skrev inlägget om händer. Inte visste jag då att jag nu skulle sitta här och försiktigt låta min vänstra hand göra minsta möjliga på tangentbordet medan högerhanden skulle få göra desto mer. Så kan en härlig arbetsdag sluta när man i sin iver inte ser var man sätter fötterna. 
 
I går, fredag började dagen med fint besök i trädgården. Medan de åt frukost under vårt gamla äppleträd föredrog jag att inta te och macka vid köksbordet.
 
 
Då jag kom hem från jobbet blev det en sväng i skogen. Lite kantareller hittade jag och varför inte göra någon slags svampröra till kvällsmat. Det fick bli några av riskorna från trädgården plus kantarellerna lätt brynta  och kryddade med ett nervänt ägg i. Till detta en macka och ett glas öl. Kanske det inte alls låter aptitligt, men tänk mina smaklökar passade det alldeles utmärkt.
 
 
 
Sätter mig i lilla Forden och styr kosan mot Bankeryd. Tänker kolla in vandringsleden där en liten sväng. Stannar till i Habo för att tanka. Men varför slår det inte ifrån, tittar på mätaren som vid det laget gått upp längre än vanligt. Om jag nu hade stått och glott på mina fötter hade jag väl upptäckt det lite tidigare men nu hann säkert ännu en hundralapp rinna över och ner i brunnen vid min bils bakhjul. Som om jag inte har annat att använda pengarna till än ge de underjordiske diesel. Grrr...
 
Väl ute i skogen följande orange markeringar ringer min telefon. Det är medborgarskolan som meddelar att kvällens bildredigeringskurs är inställd  på grund av att kursledaren sjukskrivits resten av terminen. Jaha. Suck.
Telefonen ringer igen. Vi pratar en stund ändå tills jag kommer på att nu finns inga orange markeringar mer. Var är leden? Lite lagom vilse undrar jag varför man går i skogen och pratar i en telefon. Ingen bra kombination. Avslutar samtalet och jag hejar glatt på en man körandes en fyrhjuling med hö på det lilla släpet. "Här är en vilsen höna som inte vet riktigt var hon är", säger jag. "Hönsgården har du där" blir ett lika glatt svar "och du är välkommen till vårt lilla fina ställe". Tilläggas kan att det verkligen var ett fint ställe.
 
 
 
En äpplepaj tillverkades i tisdags om än på ett lite annorlunda sätt. Hade jag vetat att bordet stod klart för att dukas på badbryggan kunde den ju serverats där på både strand och brygga samtidigt.
 
 
Det var några få smakprov av min veckas innehåll. Nu ser jag fram mot en söndag med kyrkoval plus en liten utflykt med församlingen. Sedan har jag semester en vecka och handleden den är nog snart i trim igen tror jag.
 
 
 Allt gott & lördagskram till dig!
 
 
Maria
Visa fler inlägg