Troligtvis har de flesta av oss lekt titt-ut någon gång. En uppskattad liten lek av de allra minsta. Helt plötsligt försvinner farmor för att en sekund senare dyka upp igen med glimten i ögat och leendet på läpparna. Visst är det mystiskt. Lika mystiskt försvann jag från blogglandia. Skillnaden var att det gick vecka efter vecka, månad efter månad och jag kom inte tillbaka. Det var något, delvis mystiskt i mitt liv som tog så mycket kraft och energi att den helt enkelt inte räckte till och bloggen plus mycket annat fick stå tillbaka. Men nu är jag här och tänker göra en liten försiktig come back med just ordet MYSTISK för det är ordet i fotoutmaningen den här veckan.
Nu får jag leta bland mina gamla foton för så många nya har jag inte tagit. Åtminstone inte på temat mystik om nu inte barnbarn hör dit. I och för sig är de en stor del av livets mysterium. Jag väljer en skogsbild åtminstone jag kan fantisera om och se lite mystik i.
Den här morgonbilden kanske också kan vara mystisk.
Om du vill se hur andra bloggare tolkat temat så gå in på fotoutmaningen genom att klicka HÄR.
Nu vill jag kasta ut ett stort lass kramar till alla er mina bloggvänner som hört av er på olika sätt de här månaderna bara för att höra vart jag tagit vägen. Jag har saknat er men trots det faktiskt inte läst en blogg sedan förra inlägget. Många har jag mött som haft åsikten att vänner på bloggen det är låtsas-vänner. Så är det inte alls men naturligtvis finns alla sorter där precis som i övriga livet. Newell D. Hills lär ha sagt följande;
Vänskap värmer som en solstråle
fascinerar som en god berättelse
inspirerar som en modig ledare
omsluter som en guldkedja.
Trevlig helg till er alla!
Maria