Njuter gör jag nog bäst när TV:n får vara avstängd. Naturligtvis kan det vara ett program som intresserar och då är ju saken en annan. Men sista tiden har det hänt allt oftare att jag stängt av eller kanske aldrig satt på. Det skulle kunna bero på att jag har ljud runt mig hela dagarna eller behöver mitt huvud helt enkelt vila. Skönt är det iallafall.
Även om det var lite motvilligt jag gick ut för att få lite frisk luft idag var det både skönt och händelserikt. På min lilla runda ser jag hur ett par kommer gående mot mig. Rejält klädda med vandringsstavar och ryggsäckar. Eftersom jag hör till de där som pratar med de flesta kan jag inte låta bli kommentera. Till svar får jag två leenden och en liten fråga "if the way go to Fusjo and ... Sjogha". Sjogha heter Sjöhaga på svenska och är ett litet pensionat här i byn. Det hela slutade med att jag helt enkelt vände och tog sällskap med dessa vandrande ungdomar tillbaka för att visa vägen. De hade startat i början av maj uppe i nord Norge någonstans, målet var Italien, vanligtvis sov de i tält men nu hade det blivit för kallt. Om jag inte jobbat imorgon hade jag nog tagit med dom hem. De kunde fått både mat och husrum och vårt intressanta samtal kanske fortsatt. Det var med lätt hjärta jag gick hem efter att lämnat dem på lilla pensionatet.
Nu sitter jag vid braskaminen igen. Nere i källaren brinner det i stora pannan. Ute är mörkt och kallt men jag är glad för ett varmt hus, ett fint möte och nybakade kärleksmums i frysen. Undrar bara när far i huset kommer hem. Medan jag väntar hämtar jag mig en kopp te och önskar att alla som så önskar hade en braskamin denna kalla årstid.
Kram &Trevlig fortsättning på helgen!
Maria