Har ni hört talas om en höghastighetsjärnväg som planeras gå mellan våra tre största städer. Jag har inte lusläst veckans tidningsartiklar men jag såg något om dryga 300 km/h. Två timmar ska det ta från det man lämnar Stockholms station tills det är stopp i Göteborg. Milde tid vad bråttom vi har nu för tiden. Jag inser också att den som sätter sig på detta tåg gör det med livet som insats för att inte tala om alla djur som finns i skog och mark. Vad ska de tänka när detta fula fartvidunder svischar förbi. Är de i vägen hinner de inte tänka, inte ens fältharen som faktiskt är Sveriges snabbaste djur.
Nu är saken den att statens utredare kommit fram till att några stopp under den här resan finns det inte tid för. Det innebär nämligen en tidsförlust. Mycket intressant ord. Synonymer hittar jag inga men motsatsen borde bli tidsvinst. Det här tål att vrida och vända på. Den där höghastighetsjärnvägen förstår jag mig inte riktigt på men en sak vet jag, den kommer inte stanna i vårt lilla, lilla samhälle. Det måste göra en tidsvinst för en del människor har väldigt, väldigt bråttom. Tror dom.
Den här bilden är tagen på en underbart vacker plats en bra bit från stora städer och vältrafikerade vägar. Troligtvis gjorde vi en så kallad tidförlust när vi efter många om och men hittade sjön. Du kan läsa om det HÄR. I bilen bredvid bodde ett par killar. De förstod inte mycket av vad vi sa. Vi förstod heller inte deras språk men den natten delade vi samma toalett, hejade på varandra, badade i samma sjö och framförallt respekterade varandra. Åtminstone märkte jag inget annat. Det blev en tidsförlust med mycket livskvalite.
Vad är viktigast hinna med i livet egentligen? Det finns klara, tydliga belägg för att vi människor inte är skapade för att vara några slags höghastighets-varelser. Vi spårar helt enkelt ur och du kan ju själv föreställa dig hur en urspårning i dryga 300 km/h ser ut. Jag sa ju att det är med livet som insats man gör en sådan resa. Ta´t lugnt!
Önskar dig en riktigt trevlig helg!
Maria