Allt på en gång.

 
 

Det började med nytt datasystem på jobbet, fortsatte med att datorn kraschade. När den nya var någorlunda och jag känner mig så där säker på den slocknar mobilen bara så där utan vidare. Nu försöker jag lära känna denna nykomling och snart är nog alla appar på plats. Inte för jag har så många men man gör mer än man tror med den här lilla manicken. Värre är det med datorn för där saknas både ett och annat eller så leker det bara kurragömma ett slag. Hur som helst finns det på en hårddisk nere i snickerboa. Jag tror den kallas hårddisk. 

Fast nu sitter jag i en bil utanför racketcentrum och väntar på mina jobbarkompisar. Snart ska här bowlas och i väntan på detta knackar jag förbrllt på nya lilla manicken. Faktiskt första gången jag skriver ett inlägg på en mobil. Undrar just hur man lägger in en bild.

Där ser ni det blev alldeles galet men visst kan  de få vara först då så fina som de är hästapållarna. Dessutom bor de alldeles i kanten på vårt lilla samhälle. Jag gillar ha djur o natur på nära håll. Här börjar de bli kallt så det får  bli fingervantar på nu. Ni vet väl att det finns fingervantar med touchfunktion. På återseende. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till nästa gång. 

 

Maria

 

Lördag.

 
 Att börja dagen med en brasa i braskaminen är mysigt. Att sedan få sitta där i lugn och ro och äta sin frukost är lite av lyx. Strunta i att sätta på Tv:n och lyssna på eldens sprakande istället. Koppla av och njuta av kaffedoften som sprider sig. Det är Lördagsmorgon och jag är ledig. Fantastiskt. Bäst att njuta, imorgon är det jobb igen.
 
 
 
 

Njuter gör jag nog bäst när TV:n får vara avstängd. Naturligtvis kan det vara ett program som intresserar och då är ju saken en annan. Men sista tiden har det hänt allt oftare att jag stängt av eller kanske aldrig satt på. Det skulle kunna bero på att jag har ljud runt mig hela dagarna eller behöver mitt huvud helt enkelt vila. Skönt är det iallafall.

 

Även om det var lite motvilligt jag gick ut för att få lite frisk luft idag var det både skönt och händelserikt. På min lilla runda ser jag hur ett par kommer gående mot mig. Rejält klädda med vandringsstavar och ryggsäckar. Eftersom jag hör till de där som pratar med de flesta kan jag inte låta bli kommentera. Till svar får jag två leenden och en liten fråga "if the way go to Fusjo and ... Sjogha". Sjogha heter Sjöhaga på svenska och är ett litet pensionat här i byn.  Det hela slutade med att jag helt enkelt vände och tog sällskap med dessa vandrande ungdomar tillbaka för att visa vägen. De hade startat i början av maj uppe i nord Norge någonstans, målet var Italien, vanligtvis sov de i tält men nu hade det blivit för kallt. Om jag inte jobbat imorgon hade jag nog tagit med dom hem. De kunde fått både mat och husrum och vårt intressanta samtal kanske fortsatt. Det var med lätt hjärta jag gick hem efter att lämnat dem på lilla pensionatet.

 

Nu sitter jag vid braskaminen igen. Nere i källaren brinner det i stora pannan. Ute är mörkt och kallt men jag är glad för ett varmt hus, ett fint möte och nybakade kärleksmums i frysen. Undrar bara när far i huset kommer hem. Medan jag väntar hämtar jag mig en kopp te och önskar att alla som så önskar hade en braskamin denna kalla årstid.

 

 

Kram &Trevlig fortsättning på helgen!

 

Maria

 

 

 

Höstlov.

 
 

Nu när det är fredag kväll kan jag konstatera att av höstlovet blev åtminstone halva vinterlov. I går försökte jag tillsammans med Noa och Aston skrapa ihop snöflingorna på gräsmattan till åtminstone en liten snögubbe. Idag var det däremot ingen snöbrist så jag kravlade upp på garagevinden och rotade fram en gammal snowracer. Vilken lycka. "Nu kör vi så det ryker" ropade den här tanten och sedan blev det fart trots blötsnön. Men till snögubben var den perfekt snön.

 

 
 
Kan gubben Pettson göra pannkakstårta ihop med katten Findus så kan en mormor göra det ihop med sina barnbarn. Det blev veckans måltid. Både gott och nyttigt för den som gillar pannkakor, jordgubbar, blåbär, banan och hallon. Plus lite grädde för syns skull på toppen. Mums! Undrar vad Pettson hade i sin?
 
I onsdags gick vi på Stick & Virk café både små och stora. Det är så finurligt att det finns något för alla åldrar att hitta på. Fikat blev kvällsmat och dessutom läser vi alltid ett stycke ur en bok. Därför tänker jag också sluta med en liten legend citerad ur "Det är aldrig kört".
 
 

Xllt xnnat än oviktig.

 

Trots xtt min skrivmxskin är xv gxmmxl modell fungerxr den fortfxrxnde mycket brx - förutom xtt en txngent är trxsig.

Mxn skulle kunnx tro xtt om xllx xndrx txngenter fungerxr brx, så märks inte en endx trxsig txngent särkilt mycket. Men det verkxr som xtt en trxsig txngent räcker för xtt drx ner helx intrycket.

Du kxnske säger till dig själv: "Jxg är bxrx en endx människx. Ingen märker om inte jxg gör mitt xllrx bästx. Vxd jxg gör spelxr ingen roll."

Men du gör stor skillnxd, för du är en del xv något större. Världen blir xldrig bättre om vi inte xllesxmmxns gör vårt bästx för xtt förbättrx den.

Så nästx gång du tror xtt du inget betyder, minns den gxmmlx skrivmxskinen. Du är xllt xnnxt än oviktig - du är fxntxstisk.

 

 

Kram

 

Maria

 

 


Liknande inlägg