Medmännsklighet.

Publicerat i:
 
Utanför fönstret är det vackert vitt och en blek sol tittar fram. Molnen skingrar sig och en blå himmel blir synlig. Härligt! Själv sitter jag här med nytvättat hår och hur mycke jag än vill ut för att bara njuta får jag hålla mig inne tills det torkat. Det vackra vädret får bli ögongodis helt enkelt. (bild tagen genom fönstret)
 
 
 

Väder eller klimat som det också heter är ett vanligt och ganska okomplicerat samtalsämne när vi människor träffas. Nu finns det andra klimat som är långt mer komplicerade. På media av alla slag läser och hör jag uttalanden om hur Sveriges klimat hårdnat på olika områden. Att det medmänskliga klimatet i vårt land blivit kyligare. Saken är den att jag inte bara läser och hör detta. Jag upplever det runt omkring mig. Alltså är det en sanning?

 

Jag är en liten människa, snart 55 år gammal. Dessa år har lärt mig att jag vilken dag som helst kan drabbas av saker som vänder upp och ner på hela min tillvaro. Saker jag aldrig trodde skulle hända mig har gjort det. Jag har sett hur andra människors liv raserats på mindre än en minut. Har då jag rätt att döma tiggaren utanför affären, missbrukaren, pappan/mamman som misshandlar sitt barn, de människor som befinner sig i vårt land med annan hudfärg, arbetslösa … listan kan göras hur lång som helst. Har jag rätt att misstro alla funktionshindrade med assistans bara för att det finns människor som utnyttjar systemet så de borde skämmas.

 

”Menar du att du skulle kunna åka iväg till ett annat land för att tigga?” var en fråga jag fick i veckan. ”Jag har aldrig varit i situationen så det kan jag inte svara på”, var mitt svar. Jag vill tillägga, ”Vem vet vad jag är kapabel till när jag inte ser någon annan lösning. Inte jag i alla fall.”

 

Vi är alla små människor och vi behöver varandra så innerligt väl! Låt oss försöka göra livet lättare för varandra!

 

 

 

Så blev det inget skrivet förra veckan. Orsaken var kanske slarv men framförallt en bok som fullständigt trollbundet mig. Trollbundet är fel ord för det är med skräckblandad förtjusning jag läser och då är förtjusningen minimal. Snarare är skräcken så stor att magen blir en klump för att nästan övergå i illamående.

 

Här kan ni läsa om boken som låg där i ett vackert paket vid julgranen. Ni kan också läsa om två fantastiska författare. Det finns inte ett uppslag i den 602 sidor tjocka boken utan spänning, en gastkramande spänning.  Vilket hantverk!

 

Jag hittade ordet. Gastkramande är just vad den är. Nu får ni ha det så gott! Själv ska jag läsa en stund till.

 

Så blev det inget skrivet förra veckan. Orsaken var kanske slarv men framförallt en bok som fullständigt trollbundet mig. Trollbundet är fel ord för det är med skräckblandad förtjusning jag läser och då är förtjusningen minimal. Snarare är skräcken så stor att magen blir en klump för att nästan övergå i illamående.

 

Här kan ni läsa om boken som låg där i ett vackert paket vid julgranen. Ni kan också läsa om två fantastiska författare. Det finns inte ett uppslag i den 602 sidor tjocka boken utan spänning, en gastkramande spänning.  Vilket hantverk!

 

Jag hittade ordet. Gastkramande är just vad den är. Nu får ni ha det så gott! Själv ska jag läsa en stund till.

Nya tider.

Publicerat i: Vardagen

 

Efter en jul och nyårshelg med vardagar och helgdagar huller om buller är jag mer veckovill än vanligt. Eftersom jag jobbar alla möjliga dagar och tider är jag inte främmande inför känslan men nu är det värre än vanligt. I min värd var det till exempel måndag hela dagen igår från det jag vaknade till dess jag somnade. Märkligt nog accepterade min kropp i morse att den vaknade till en torsdag. ”Tack!” säger jag. Veckan blir inte så lång då.

 

Vår arbetsgrupp samlades till årets första personalmöte igår. Alltså på en onsdag. Onsdag? Varför? Tisdagar var väl hur bra som helst.Men val av veckodag är en bisak. Under mötets gång kom den ena överraskningen efter den andra. Inte nog med att denna trygga och fantastiska kvinna som bokar ut jobben till oss undersköterskor/assistenter ska byta tjänst, chefen ska vara pappa ledig. Jag unnar verkligen honom och hans barn detta men vikarie ska ordnas lite provisoriskt verkar det som. Det luktar spara pengar lång väg.

 

Så kom kallduschen. Vår enhet ska byta namn och ursäkta mig men det nya namnet säger inte ett dyft om vad jag jobbar med. Jag jobbar med funktionshindrade som behöver assistans. För övrigt är jag med på noterna. Det har länge varit omorganisation på gång och den görs, hoppas jag för att förbättra det hela. Jag väljer att se fram mot detta och vem vet kanske en och annan ny typ av arbetsuppgift dyker upp. Spännande! Samtidigt är jag glad för dom gammla jag har kvar som är trygga och invanda.

 

Nyheterna fortsatte att dyka upp lite här och var under mötets gång så nu är inte risken riktigt lika stor att vi kör fast i gamla hjulspår. Jag önskar chefen en riktigt fin pappaledighet och vår utbokare många många Lycka till! 

 

Min almenacka för 2015 vägrar inta stående läge så ni får helt enkelt läsa orden av Alfons Åberg lite på tvären.

 

 

 God Natt o Sov Gott!

 
 

 

 

 

 
Visa fler inlägg