Söndag i Riga.

 
När fötterna blev trötta och regnet började falla hade vi sådan tur att kyrkan vi just kommit fram till annonserade en konsert. Så för snart exakt en vecka sedan satt jag i Rigas domkyrka och lyssnade på oregelmusik medan jag njöt av detta vackra fönster och vilade benen. Så njutbart!
 
 
 
 
 
Efter konserten gick vi på upptäcktsfärd. Där fanns mycket som var spännande och inspirerande. Åtminstone för den som funderar på att göra en port eller liknande.
 
 
 
 
Här kunde jag stått och drömt och njutit en bra stund men det var kallt. 
 
 

Drömmar i färg.

 

Ibland använder vi uttrycket "gå dit näsan pekar" och det var väl en liknande grej som hände mig på biblioteket sist jag var där. Eftersom jag inte hittade boken jag skulle ha tog jag en annan som bara stod där snyggt uppställd i en hylla.

 

Boken heter Drömmar i färg och är skriven av Charlotte Vale Allen. Eftersom den har några år på nacken eller kanske det heter bokryggen var det en bok med gulnade sidor jag öppnade för att börja läsa. Bara det var ju en känsla jag inte riktigt kan sätta ord på. Det är något speciellt med böcker och böcker som fortfarande är läsvärda trots gulnade sidor har en viss dignitet.

 

Boken som är en roman handlar om Bobby som inser att hon måste fly från sin man annars kommer han döda både henne och deras sexåriga dotter. Hon gör så och lyckas få anställning hos en kvinna och hennes dotter.  Till att börja med provanställning eftersom dottern inte tror denna lilla tilltufsade kvinna om att sköta hennes mor. Relationerna mellan de tre kvinnorna utvecklas. De har ju alla tre ärr som alltid kommer finnas kvar och som  gör att de ofta drömmer i svart-vitt. Med hjälp av varandra kan de kanske börja drömma i färg. Se framåt, inte bakåt och därmed lämna sina outhärdliga upplevelser bakom sig.

 

Jag tycker boken är bra, lite seg ibland men bitvis stark.

 

Klicka här så får du höra några tänkvärda ord om oss människor i jämförelse med böcker. Helt olika böcker är vi nu inte och låten kommer jag gilla till öronen trillar av.

 

 
 

Sovmorgon.

 

Trots att klockan inte är mer än nio på morgonen har jag hunnit motionera både symaskinen och mig själv. Somliga dagar bara energin finns där och märkligt nog inträffar detta när jag anstränger mig som minst.

 

 Igår till exempel hade jag vilda planer på allt jag skulle göra när jag kom hem från jobbet. Som en urblåst ballong la jag mig på soffan med en bok. Så gick det med den kvällen och boken är nu utläst.

 

 Fördelen med sovmorgon är att jag slipper skrapa rutorna på morgonen. Hösten är här på riktigt och jag inser att helgens besök på uteserveringar var de sista för i år. Nu är det dags krypa in, stänga dörren, ta på sig varmt och göra det bästa av den nordiska vintern.

 

 En som däremot inte går in är den här figuren. Han står i hantverkskvarteren i den äldre delen av Riga.

 

 
Själv inhandlade jag ett par vackra sockor hos en kvinna på marknaden. Om andra tar med sig inneskor när de går bort kan jag väl ta med mig ett par vackra sockor. Känns mer som min stil. Har aldrig kommit överens med "gåbortskor."
 
 

Nu tycker jag vi myser till det med levande ljus och varmt gott te. Föredrar du något annat så går det också bra men vi kan inte sitta här och deppa ihop bara för att kylan är här.

 

Det var förresten nu jag skulle plocka fram alla varma goa sommarminnen för att njuta av dem en gång till.

"Gör sammalunda!"

 
 
RSS 2.0