Har ni hört talas om en höghastighetsjärnväg som planeras gå mellan våra tre största städer. Jag har inte lusläst veckans tidningsartiklar men jag såg något om dryga 300 km/h. Två timmar ska det ta från det man lämnar Stockholms station tills det är stopp i Göteborg. Milde tid vad bråttom vi har nu för tiden. Jag inser också att den som sätter sig på detta tåg gör det med livet som insats för att inte tala om alla djur som finns i skog och mark. Vad ska de tänka när detta fula fartvidunder svischar förbi. Är de i vägen hinner de inte tänka, inte ens fältharen som faktiskt är Sveriges snabbaste djur.

Nu är saken den att statens utredare kommit fram till att några stopp under den här resan finns det inte tid för. Det innebär nämligen en tidsförlust. Mycket intressant ord. Synonymer hittar jag inga men motsatsen borde bli tidsvinst. Det här tål att vrida och vända på. Den där höghastighetsjärnvägen förstår jag mig inte riktigt på men en sak vet jag, den kommer inte stanna i vårt lilla, lilla samhälle. Det måste göra en tidsvinst för en del människor har väldigt, väldigt bråttom. Tror dom.  

 

 
 

Den här bilden är tagen på en underbart vacker plats en bra bit från stora städer och vältrafikerade vägar. Troligtvis gjorde vi en så kallad tidförlust när vi efter många om och men hittade sjön. Du kan läsa om det HÄR. I bilen bredvid bodde ett par killar. De förstod inte mycket av vad vi sa. Vi förstod heller inte deras språk men den natten delade vi samma toalett, hejade på varandra, badade i samma sjö och framförallt respekterade varandra. Åtminstone märkte jag inget annat. Det blev en tidsförlust med mycket livskvalite.

Vad är viktigast hinna med i livet egentligen? Det finns klara, tydliga belägg för att vi människor inte är skapade för att vara några slags höghastighets-varelser. Vi spårar helt enkelt ur och du kan ju själv föreställa dig hur en urspårning i dryga 300 km/h ser ut. Jag sa ju att det är med livet som insats man gör en sådan resa. Ta´t lugnt!

 

Önskar dig en riktigt trevlig helg!

 

Maria

 

Snöängel

Publicerat i: Vardagen
 
Både i lek och allvar gör man så gott man kan och det brukar räcka förvånansvärt långt. Nu är det lek och även om kameran hängt med hela veckan har småfåglarna lyst med sin frånvaro även på platser där det brukar finnas gott om. Här är iallafall ett fågelbord.
 
 
 
 
Även en tant på 55 kan åstadkomma en snöängel. "Nu tror grannarna du är galen alldeles", var kommentaren jag fick och jag kontrade tillbaka "Låt dom tro det då. Kanske de åtminstone får något att skratta åt". Tänk vad vi hakar upp oss på vad folk ska tro om oss.
 
Det var en känsla bara falla bakåt och känna hur den mjuka snön tog emot och gissa om jag skrattade när jag låg där och vevade runt. Pröva du också medan snön finns kvar och är tillräckligt djup. Detta borde varje människa få uppleva oavsett ålder.
 
 
 
 
Värre var det att komma upp utan att förstöra konstverket.
 
 
 
 
Utetermometern är nermonterad och står nu i köket på vår hylla. Mycket praktiskt så även den uppgiften hoppar jag. Nu ska jag gå in och titta på fågelbilder hos er andra bloggare. Bra.
 
 
 
Tack för en rolig och lite tokig lek!
 
 
Kram Maria.

Kärleksmums.

Publicerat i: Vardagen, recept

Kärleksmums. Håll med om att det låter gott. Nu tror jag att även en kaka kan göra gott såväl i kropp som i själ men om det tvistar säkert de lärda.

Mitt första minne av den här kakan är en kakburk som då och då landade på en av hyllorna i vårt skafferi. En vänlig människa hade ”bara” bakat några kakor. Gissa om den burken var uppskattad inte minst av oss barn och precis som allt gott gick de åt alldeles för fort. Den vänliga och omtänksamma faster Maja visste att hennes bror arbetade hårt och behövde lite uppmuntran och hjälp ibland. Så visst kan en kaka vara god för både smaklökar och den inre människan om den bakas med just kärlek och omtanke. 

 
 

Troligtvis har du ett recept,  men ifall det kommit bort så skriver jag ner det här. Den bakas på långpanna i 175 -185 grader.

 

 41/2 ägg                   Vispas pösigt tillsammans med sockret.

41/2 dl socker

41/2 msk kakao       Blanda torra ingredienser och rör ner i smeten.

3 tsk bakpulver

63/4 dl vetemjöl

185 g margarin       Smälts, blandas med mjölken och rörs ner sist.

21/4 dl mjölk

Glasyr: 3 hg florsocker, 185 g smör, 3 msk vaniljsocker, 3 msk kakao, 2-3 msk starkt kaffe

Alltsammans blandas och smälts försiktigt under omrörning. Rör hela tiden. Bred på glasyren då kakan är ljummen. Strö på kokos.

 

 

Himlen är ofta grå och kanske snötung men allt oftare tittar solen fram. Det gläder mig. På söndag är det bara nio söndagar kvar till påsk det är därför söndagen heter Septuagesima. Krångligt ord men så är det ju naturligtvis latin.

 

Den lille pojken sa; "Hemma behöver vi inte be bordsbön för mamma lagar så god mat i allafall..."

 

 

Maria

 

 

Visa fler inlägg