Här sitter jag insvept i en filt med ett par stora ulltofflor på fötterna. I vanliga fall är de här tofflorna alldeles för varma men nu har de kommit väl till pass ett par dagar. Faktiskt flera veckor om jag ska vara ärlig. När det gäller mitt eget mående har jag tydligen lite svårt vara ärlig. Tror jag är någon slags järn-lady som kan ställa upp på planerade aktiviteter och gå till jobbet trots att febern ligger på lur, hostan rungar i bröstet och huvudet känns som en misshandlad fotboll. Det värsta är att jag aldrig lär mig trots att jag varit med ett tag och vid det här laget har sett vilka konsekvenser det kan bli. Idiotiskt! Jag säger det själv och hoppas på bättring både då det gäller fysik och förnuft.

 

 

Den där dagen, i tisdags närmare bestämt då jag skulle varit hemma men åkte till jobbet ändå gick jag en runda runt kvarteret då jag kom hem. Kunde inte motstå att dra upp mobilen och fota grannens grind som också är kvarterets vackraste grind.