Vaknade i morse och kände hur huvudvärken liksom  låg på lur. Den här semester-lunken

är skön men kvällarna blir sena. Lovar mitt tunga huvud att bättra mig och går med bestämda steg upp.

 

Till min fasa upptäcker jag att kaffeburken är helt tom. På sin höjd finns det ett halvt mått kvar. Mitt inre skriker och det är bara att inse. Jag har blivit en kaffe-tant!

 

Men jag fick väl min kaffe-ranson på semestern förra veckan. Då drack vi kaffe i tid och otid. Förresten har jag väldigt mycke att vara tacksam för, som till exempel att jag inte är gruvarbetare. 

 

Här några bilder från en lärorik och ganska trevlig utflyckt.

 

 

Tåget körde runt turister ovan jord. Själv skulle jag ner i gammla gruvgångar och hållrum.

 

 

I denna utstyrsel gav vi oss glatt iväg mot trappor av alla slag. Långa, korta, blöta, stadiga och mindre stadiga.  Hade mycke hellre tagit den här vägen.

 

 

Men det hade blivit långt.

 

 

Tycker du det ser mysigt ut så kan jag bara hålla med men det var ett av de få ställen som var någorlunda. Tack och lov att man inte är mullvad.

 

Väl uppe igen är det bara en sak som gäller.  

 

 

Solen sken och jag njöt i fulla drag. Fikat var gott och både jag och maken var uppe ovan jord. Tänk vad bra det blev och dessutom hade jag lärt mig massor jag inte hade en aning om.