Inte för att jag är någon riktig fotograf men det finns mycket vackert att se bara man går en liten sväng på fem kilometer. Här är en del små smakprov. Känslan av solen som värmde, alla ljud och dofter kan jag tyvärr inte bjuda på här.

 

 

 

Några av årets första blåbär stog där i vägkanten.

 

 

Tjusigt.

 

 

Vårbäckar porlar på sommaren också. Vilken musik!

 

 

Papperskorgarna är inte så många här och någon tyckte väl att bördan blev för tung.

 

 

Undrar om de hinner njuta av sommaren. Det heter ju "flitig som en myra",

 

 

Vad döljer sig här?

 

 

Blåklockor. Jag njuter av deras skönhet.

 

 

En sliten mötesplats. Ser väl inarbetad och väl använd ut.

 

 

Minne från gårdagens regnväder.

 

 

Hemma igen och den gammla trädgårdsstolen som är nymålad bjuder på lite vila i skuggan. Tack för den säger jag och bara njuter av sommaren och livet. Jag har det oförskämt bra. Och jag är en riktig fotograf även om jag inte tar världens bästa bilder eller har den finaste utrustningen. Det gör nämligen ont när jag nyper mig i skinnet.