Precis innan det var dags att bryta semenariet för en kaffepaus frågade Alexander Papalopos sina åhörare om de hade några frågor de undrade över. En man räckte upp handen. " Kan du säga mig vad som är meningen med livet?"

 

Det blev alldeles tyst i lokalen och de flesta smålog lite. Det var ju inte precis en liten fråga att svara på några minuter innan kaffepausen. Men Alexander tog frågan på allvar.

 

"När jag var liten och lekte på gatorna på Kreta hittade jag en gång en trasig spegel. Jag samlade ihop alla bitarna för att försöka sätta ihop dem till en hel spegel, men det gick inte så bra. Då slängde jag alla bitarna utom den största. Den sparade jag och använde till att göra solkatter med, fånga solljuset så att det reflekterades och lyste upp mörka platser. Jag har den här", sa han och tog fram den ur innerfickan på kavajen. "Fortfarande använder jag den för att påminna mig om att det går att skapa ljus i mörkret."

 

Några år senare kom ett brev till Alexander från mannen som ställt frågan. Brevet lydde: "Tack för ditt svar och för att du tog dig tid att svara på min fråga! Svaret förändrade hela mitt liv, eftersom jag var mycket ledsen just då och hade svårt se meningen med livet.