Kanske du undrar hur gårdagen då blev till sist. Jag uppmanade ju igår både mig själv och er andra att starta dagen med förväntningar.
 
I dörren möttes jag av ett undrande par ögon. Ansiktet lyste upp av ett stort leende och spontant fick jag en stor kram. Bättre början på en arbetsdag får man leta efter. Så började dagens prövningar som jag inte kan gå in närmare på men tillsammans klarade vi, jag och min vän av dom galant.
 
Efter arbetspass nummer ett andades jag ut över en kopp kaffe med räkmacka på stans mysigaste gammla fik . Ibland får man uppmuntra eller belöna sig, kanske är mer rätt ord med lite lyx i vardagen.
 
På klockslaget femton kliver jag över tröskeln hos jobb nummer två. Efter en riktig pers tidigare i veckan är det full aktivitet i detta hus. Inte nog med att det städas överallt på en gång. Det skall också möbleras om och då pratar jag inte om små lätta möbler utan riktigt rejäla kolosser. Tro det eller ej men man kan göra mycke i och med en eldriven rullstol bara man vill. Min uppgift blir att efter en stund övertyga personen ifråga om att hon kanske ska spara lite kraft och ork till morgondagen. Motvilligt ger hon med sig och nog är det mycket lugnare få ge sondmat med mera till en person som slagit sig till ro i en tv-fåtölj.
 
Min arbetsdag var med andra ord väldigt bra men intensiv. Hoppas också personerna jag var hos upplevde dagen positiv trots livets motigheter som slår så hårt mot dessa människor jag jobbar med.
 
En sak till lärde jag mig igår. Att teckna solen på teckenspråk. Den tittade fram en liten stund där mitt i allt och gissa om ansiktet lyste upp på min vän. Hoppas den tittade fram också hos dig!
 
Allt gott! Maria