.

När ens hem börjar bli så proppat med saker att det helt enkelt är både fullt och överfullt är det dags att göra något som egentligen borde gjorts för länge sedan. Rensa! Det är detta som nu påbörjats här i mitt, jag menar vårt hem.

Det känns onekligen väldigt skönt att inte vara ensam om detta projekt. Visserligen finns det ju delade åsikter om en del saker som till exempel min vävstol. Nu har min man äntligen insett att det inte är någon idé försöka övertala mig kasta den så istället muttrar han då och då; ”Den kommer lite närmare dörren undan för undan”. Det är han som placerat den närmre dörren. :)

Hur som helst kom det förra onsdagskvällen två välvilliga herrar med en stor släpkärra efter bilen. En ung glad tjej med långt ljust hår prydde detta ekipage som kom från Pingstkyrkans secondhand. Kunde inte låta bli att kommentera detta med den vackra flickan men herrarna bara skrattade lite och såg ännu nöjdare ut. Förmodligen vana vid kommentarer. Sedan började det bäras möbler så det stod härliga till.  Lite yta är nu frilagd i vårt proppfulla hus och jag är så tacksam till herrarna som hämtade våra möbler.  Jag känner igen mig i Tomas Sjödins krönika ”Rymmas i sitt eget liv”. Klicka här om du vill läsa den.  Det är verkligen skönt!

John Kluge var för mig ett helt okänt namn men så var vi på en liten enkel konsert i helgen och gissa om jag blev förvånad. Lyssna och njut! 

Allt gott!

Maria