Utanför fönstret är det vackert vitt och en blek sol tittar fram. Molnen skingrar sig och en blå himmel blir synlig. Härligt! Själv sitter jag här med nytvättat hår och hur mycke jag än vill ut för att bara njuta får jag hålla mig inne tills det torkat. Det vackra vädret får bli ögongodis helt enkelt. (bild tagen genom fönstret)

 

 

 

Väder eller klimat som det också heter är ett vanligt och ganska okomplicerat samtalsämne när vi människor träffas. Nu finns det andra klimat som är långt mer komplicerade. På media av alla slag läser och hör jag uttalanden om hur Sveriges klimat hårdnat på olika områden. Att det medmänskliga klimatet i vårt land blivit kyligare. Saken är den att jag inte bara läser och hör detta. Jag upplever det runt omkring mig. Alltså är det en sanning?

Jag är en liten människa, snart 55 år gammal. Dessa år har lärt mig att jag vilken dag som helst kan drabbas av saker som vänder upp och ner på hela min tillvaro. Saker jag aldrig trodde skulle hända mig har gjort det. Jag har sett hur andra människors liv raserats på mindre än en minut. Har då jag rätt att döma tiggaren utanför affären, missbrukaren, pappan/mamman som misshandlar sitt barn, de människor som befinner sig i vårt land med annan hudfärg, arbetslösa … listan kan göras hur lång som helst. Har jag rätt att misstro alla funktionshindrade med assistans bara för att det finns människor som utnyttjar systemet så de borde skämmas.

”Menar du att du skulle kunna åka iväg till ett annat land för att tigga?” var en fråga jag fick i veckan. ”Jag har aldrig varit i situationen så det kan jag inte svara på”, var mitt svar. Jag vill tillägga, ”Vem vet vad jag är kapabel till när jag inte ser någon annan lösning. Inte jag i alla fall.”

Vi är alla små människor och vi behöver varandra så innerligt väl! Låt oss försöka göra livet lättare för varandra!