Bosses tävling har legat i bakhuvudet och gnott den här veckan. Eftersom polisbilar, kvinnliga poliser liksom hundar inom detta gebit ytterst sällan dyker upp här har jag mer eller mindre kastat in handduken. Inte tänker jag ligga och åka en massa extra mil för den sakens skull. Samma sak med skådespelare som spelat Wallander. Lekledare Bosse; ”Vare sig du tror det eller ej har jag blivit lite för modern och beställer numera hem filmer från olika nättjänster och därifrån fick vi inte ta bilder. Regler är regler.” … Men mitt i veckan händer det.

Vädret gör att jag klär mig väl. Säkert såg jag ut som ett rött duntäcke när jag öppnar dörren för att sticka över till grannen ett slag. Huu… regn, blåst, kallt, kolmörkt och med ens när jag står där med handen på dörrhandtaget for tankarna som racketer genom huvudet.

”Mobilen …polisbil, en riktig POLISBIL, här, men den åker, klick, det är för mörkt …” Grannen är bortglömd liksom ruskvädret och avvaktande följer jag efter, men hur tusan tar man kort på en polisbil när det är kolmörkt. ”Om jag skulle be dem sätta på ”saftblandaren”?”

Den tanken försvann väldigt snabbt när två kraftiga polismän med kraftiga ficklampor klev ur bilen. Säkerligen var de utrustade med både pistol och handfängsel som det dinglade och klirrade om dem. Behärskat gick jag runt gathörnet för att ta en bild på lite avstånd men den blev totalt oanvändbar. Dessutom var huset med i bakgrunden vilket inte är så lämpligt. Tror ni de där polisgubbarna behagade gå in i huset så jag kunde smyga närmre. Nej. De går runt där med sina lampor och lyser för att sedan sätta sig i bilen. Släcker strålkastarna och bara sitter där. Nu tror jag skam går på torra land, sånt här händer inte i vårt lilla samhälle.

Bosse får nöja sig med den första suddebilden men han har ju god syn ända in i hjärtat. Här kommer alltså en polisbil under färd i mörker utanför mitt hus och jag fick ju både en upplevelse av ovanligt slag samt en skrivövning så här utan vidare. Tack för kryddan, bloggvän.

 

 

På jobbet läser vi tidningen ibland.

 

 

 

 

Även funktionshindrade har filmer.

 

 

 

 

Den här mannen talade vi med i Tunis för ett antal år sedan. Vill man komma fram snabbt där är bil inget bra alternativ men motorcykel går bättre. Många finns det inte men smarta poliser finns det. Sanningen är att maken var tvungen fram för att ställa en fråga om cyckeln.

 

 

 

 

Kvinnliga poliser fanns också men då satt jag ihopknycklad i baksätet på en bil med en person i knäet. Inte lätt ta kort då men en minnesvärd resa var det. Med världens bästa och mest lättade chafför kom vi till sist dit vi skulle. Goa minnen! Det var mitt fjuttiga bidrag och förresten så glömde jag inte bort grannen. Sent omsider kom jag även till henne.

 

 

 

 

Trevlig och God helg till er alla!

 

 

 

 

Maria