Lördag morgon och jag är alldeles ensam i huset. Utanför fönstret strålar solen och efter att som vanligt satt på tvn stänger jag av den igen. De babblar och babblar om både mer och mindre viktiga saker men just nu vill jag inte bli störd. Vill hålla tag i den där känslan som små barnbarn lämnat efter sig då de varit här ett par dagar. Att ha någon att vänta på ger också en fin känsla av varm förväntan. Gubben min har nämligen sovit på en höskulle i natt med ett gäng andra ungdomar.
Vad har hänt med Maria? Den frågan är mer än en som ställt sig det sista året. Hon är med i någon slags tävling där uppgifterna är av de mest skiftande slag, rätt barnsliga, ibland nästan pinsamma faktiskt. Människor i min omgivning har märkt hur jag rätt som det är drar upp mobilen och så säger det klick bara utan vidare. Detta gör att gubben min med flera ser lite frågande ut ibland. Åtminstone över min gubbes ansikte brukar det sprida sig ett leende och han undrar lite roat om det är den där Bosse nu igen.
Bosses lekar, för det är LEK, var ett litet till synes obetydligt, tokigt halmstrå jag grep tag i för snart ett år sedan. När kroppen inte ville, jag blev sjukskriven och tankarna bara gick runt, runt letade jag efter något litet som skulle kunna skingra dem. Tydligen har jag ett leksinne för jag är kvar i leken ännu trots att hälsan är mycket bättre och virrvarret av tankar lagt sig till ro. Dags för uppgift 27.
Det handlar om hjälpmedel, något jag har runt omkring mig dagligen på jobbet. Nu har jag haft semester en vecka och dessutom varit utan bil så här kommer vad jag funnit i min lilla by.
Käppen i min garderob är arvegods och har några år på nacken. Det mesta med den just nu är att den inte behövs men är bra att ha i reserv, typ vid en del besök och så. Så har vi ju då den lite mordernare formen av käpp, vanliga gångstavar. En bra övergång för att vänja sig. På bild nummer tre ser ni min granne i sin elrullstol.
Klicka här kan du läsa om eller lyssna på honom.
I går var vi på 100 års kalas och tog sällskap med föraren av denna rullator hem, det vill säga mamman till ett av födelsedagsbarnen. Hon hade med sig gånghjälpmedel för alla situationer. Glatt poserade hon under en gatlyckta medan en av våra vänner tände sitt billyse för att hjälpa till. En mycket trevlig fest och en härligt rolig och galen avslutning.
Även i vår lilla by har kommunen gjort saker för att underlätta för den med funktionshinder. De var ute tidigt och jag tror mig veta att rampen upp till kiosk och fik vid badet var den första. Skylten kom i samma veva medan dörröppnaren installerades i kyrkan förra året.
En sak som saknas vid badet är handikapptoalett. Jag önskar att det fanns en sådan där. Människor med funktionshinder borde också ha tillgång till en toalett liksom alla vi andra. Behoven är det ju faktiskt ingen större skillnad på. Så här ser det ut vid badets toalett. De tre dörrarna till vänster i bild.
Så här bode det se ut. Mitt hjärta gjorde glädjeskutt när jag upptäckte denna handikapptoa vid Ryfors vandringsled. Mullsjö kommun ska ha en elloge eller vem som nu ansvarar för den.
Sluta aldrig leka mina vänner. Det är hälsa och nästa vecka ska jag berätta om lite andra lekar man kan ägna sig åt. Nu är det bäst skicka in det här innan lekledaren stänger. Var rädda om er och kram.
Maria
Grattis, väl kämpat. Denna tävlingslek var inte direkt lätt, väckte många minnen och svårt att hitta allt, men det är roligt.
Håller med dig om det du skriver om lekarna som Bosse ordnar till åt oss. Det är nyttigt att leka lite, tänka på annat och just i denna tävling tänka lite mer på de som inte har det så lätt i vårt samhälle. Han är klurig vår lekledare, och, duktig.
Ha det så bra det går och varm kram till dig.