Text.

Publicerat i: fotoutmaning
Jag kommer ihåg hur jag satt i ett klassrum och plitade.  Först för att lära mig texta och sedan, när jag väl lärt mig det var det dags för skrivstil. Att få sin hand att göra de där krumelurerna var minsann inte alltid lätt men jag tycker nog jag lyckades riktigt bra till sist. Kanske det var övningsplattans förtjänst. En kraftig pappskiva där varje bokstav var ett försänkt spår man kunde låta pennan följa tills man fått in rätt ”knorr” på bokstaven. I högstadiet blev det till att lära den nya skrivstilen och idag har jag nog hittat en egen variant som innehåller lite av båda.
 
Att kunna sätta sig med en penna och ett block för att skriva är något speciellt. Tangentbord och displayer av olika slag kommer nog aldrig riktigt kunna ersätta det även om jag inte längre behöver skriva allt på papper innan jag skriver in det i datorn. Ibland tänker jag liksom bättre och formulerar mig bättre med pennan i handen. Så är det bara.
 
Om du klickar HÄR ser du anledningen till att jag började blogga. Det var i juni 2012 vilket ju är ett tag sedan. Fortfarande har det en benägenhet bli liknande högar vid min säng. Jobbigt när det ska städas men bra då man saknar något att läsa. Den här gången var boken längst ner i högen "Pappan" av Stefan Einhorn. Den kom att bli en överraskning på flera olika sätt. Mest för att jag tänkt mig något helt annorlunda men så var det ju också ett tag sedan jag köpte den. I söndagskväll slutade jag med sidan på bilden för att sedan somna gott. "Förlåt, Stefan Einhorn, dina böcker brukar inte vara så spännande att jag har svårt lägga dom ifrån mig men den här sträckläste jag bitvis."  
 
 
 
 
Repet som råkade ligga på bordet då jag tog kortet är ett armband med tacksamhetsknutar. Jag använde repet i en barnruta för ett par veckor sedan och tillsammans knöt vi knutar för olika saker vi hade att vara glada för.  Ofta glömmer vi allt det där vi faktiskt har att vara glada och tacksamma för. Det finns så mycket elände, det ena mer tragiskt än det andra. Kanske knuten kan påminna om, då jag känner den eller ser den att det trots allt finns massor att vara glad för. Bara att ha förmågan ta till sig en text är fantastiskt. Jag tyckte det var lite dekorativt där på sidan vid texten. Tacksamma människor, visst strålar dom också och är dekorativa på sitt sätt. Nu ska du ha det så gott och ta till dig orden av Nalle Puh.
 
 
Du är modigare än du vet,
starkare än du tror
och klokare än du förstår.
 
Nalle Puh
 
 
Kram
 
Maria
 
 
 
 
#1 - - Karin:

Vilket fint inlägg som jag blev så glad för! Gillade tacksamhetsknutarna!
Kram Karin

Svar: Visst har de en poäng. Ursprungligen en metod som används i terapi för barn främst. Ha det gott!
Maria Bromander

#2 - - Helen :

Vilket jättefint inlägg! Vi har mycket att vara tacksamma över. Att kunna läsa tar vi för givet men så är det inte för alla.

Svar: Ändå är vi rätt beroende av att förstå skrift. Annars blir man lite vid sidan om liksom. Tack för du tittade in!
Maria Bromander

#3 - - Hanna Karlsson:

Vilket fint inlägg!

Svar: Tack och roligt du tittade in till mig. Ha det gott!
Maria Bromander

#4 - - BP:

Ett så fint arrangerat foto! Vackert. Påminner mig om Beppans bidrag http://beppansallehanda.blogspot.se/ . Ni hade samma "tänk" där tror jag.

Svar: ibland bara det blir när man tar det som råkar ligga och skräpa. :)
Maria Bromander

#5 - - Mia:

Jag instämmer i att det var ett finstämt inlägg.

Först fick jag en helt annan association när jag såg "repet" och texten tillsammans. Iskyla. Men när jag läste vidare så kände jag värme istället.

Godnatt! Nu ska jag i säng... nattugglan inser att det är dags! :-)

Svar: Det är spännande med bilder. Din association är ju spännande och faktiskt inte alls fel i sammanhanget. Hoppas du fick en god natts sömn och ha en bra dag!
Maria Bromander

#6 - - Anki:

Ett helt underbart och tänkvärt inlägg! Jag minns också hur man fick träna på att skriva - bläckpenna som man inte fick trycka för hårt med och hur man sög upp bläcket med läskpapper...
Så bra minnesövning över sådant man är glad och tacksam över. Det är något vi alla borde tänka på.
Tyvärr fungerade inte länken - jag skulle gärna läsa om hur det började ...
Nalle Puh - han är klok han!
Kram

Svar: Det är bara en bild på mitt nattduksbord med en stor hög tidningar, böcker mm jag lagt där för att läsa någon gång och så blir det som vanligt. Högen växer och någon gång verkar dröja eller kommer åtminstone inte så ofta att högen krymper. I den högen finns mycket att skriva om tänkte jag. Kram till dig också.
Maria Bromander

#7 - - Anonym:

Har också en variant av gammal och ny handstil.Fick lära mig den nya på lärarhögskolan. Längesedan vi jobbade med handstil i skolan. Numera är det 90 % datorskrivning.
Tacksamhet.. .ja, det var en bra grej det armbandet.Tror att det vore bra att undervisa i tanksamhetstänk. Får bli "Veckans fråga" efter lovet. Bad är du tacksam för? Ha det gott!Anna-Lena

Svar: Inte underligt många har svårt för att skriva när de kommer ut på jobb och så. Vad är jag tacksam för? Den frågan är så stor men just nu sitter jag i en morgonrock med en kopp kaffe och två barnbarn runt mig så livet känns gott. Svaret blir en ny dag, fina barn, armen som läkt, frukosten ... men det är inte alltid så lätt känna så här. Kanske skulle sätta mig med papper o penna o fundera. ☺ Tack för ditt svar som fick mig tänka!
Maria Bromander

#8 - - Anne-Mari:

Fint innlegg om tekst.

Svar: Mycke i livet handlar om text. Roligt du gillade det. Trevlig helg när den kommer.
Maria Bromander

#9 - - Musikanta:

Har just läst ut en bok av Stefan Einhorn som jag tyckte mycket om. Änglarnas svar är titeln. När man läser den boken inser man hur oerhört mycket man har att vara tacksam för - att man har en familj t.ex. Jag är glad över att jag har lärt mig både att texta och att skriva skrivstil. Det behövs verkligen om man ska intervjua någon eller ta anteckningar från något föredrag.
Kram från Ingrid

Svar: Just den boken av Stefan Einhorn har jag inte läst men har funderat på att kolla om den finns på bibblan. Kanske blir någon gång i framtiden. I går fick jag en bok som heter Pausknappen. En paus kan man ju också behöva ibland. God natt o dröm vackra drömmar!
Maria Bromander

#10 - - Beppan:

Fick rysningar av texten i boken - och med repet därtill. Sedan läste jag om tacksamhetsknutarna. Fint!
Trist är det att barnen inte lär sig skrivstil i skolan längre. Njuter så när jag ser en personlig, sirlig skrift. Snart ä det inte någon kvar som kan den konsten.
Puh - han är en klok nalle :-)
Fint inlägg!

Svar: Visste inte att skrivstil inte lärs ut längre. Vilken förlust. Personlig skrift är som du säger njutbar och njutbar att forma men kanske jag är lite gammaldags på det här området. 🙄 Tfevlig helg!
Maria Bromander

#11 - - Carita Liljendahl:

Tacksamhetsknutar - så härligt!
Och fin tolkning av TEXT.

Svar: Tack o ha en god söndag!
Maria Bromander

#12 - - wiolettan:

Intressant skrivet och det för mig i tankarna många år tillbaka, närmare 70 år, lång tid. Men jag ville så gärna kunna skriva och sedan skriva vackert, vilket aldrig blev.
Jag hajade till då jag såg datumet 11 mars, det var min förra mans födelsedagsdatum.
Fint och tänkvärt inlägg och Nalle Puhs kloka ord är inte att förakta.
Kram till dig och trevlig söndag.

Svar: Så roligt "höra" din röst. Hoppas också din söndag varit bra. Kram !
Maria Bromander

#13 - - Tomtan:

Verkar som en riktigt spännande bok. Gillar knutarna!

Svar:
Maria Bromander

#14 - - Pernilla:

Så klokt och tänkvärt du skriver. Det är verkligen otroligt hur vi får bokstäver att bli berättelser och text. Vi håller just nu på med ett läsprojekt, Lilla H och vi vuxna. Hon går i 1:an och läser högt 15 min om dagen. Väldigt intressant att följa hennes framsteg.
/P

Svar: Att följa barn då de lär sig läsa är roligt. Att lela med bokstäver och den där förundran när de upptäcker det blir ord. Härligt! ☺
Maria Bromander