Första ordet att tolka första veckan 2018 är JULKLAPP. Julklapp, jag har ju inte tagit ett enda kort på en julklapp. Dessutom beslutade vi ju maken och jag att köpa julklapp tillsammans. Det blev tio stycken muggar som heter Eden och är tillverkade av Rörstrand. Varför valde vi då muggar? Jo, de vi köpte i våras, kanske i mars hade en benägenhet att ge ifrån sig ett litet ”klick” då det hälldes varm dryck i dom och så helt utan vidare gick de i två exakt lika stora delar. Vad som hände med den varma drycken förstår du nog. Det var torka eller sörplande slicka i sig det goda som gällde. Vi har nu drygt ett halvår senare sex stycken kvar, alltså hälften. Men det är ju ingen nyhet att man får vad man betalar för. Nu köpte jag ju en bok till mig själv i julklapp också men mer om den senare.
Det här är en av de snögubbar som sitter i vår julgran. Visst ser han lite frusen ut trots att jag försett honom med både mössa och halsduk någon gång i början på 2000-talet. En del av de där snögubbarna som var mitt julpyssel det året gav jag bort i just julklapp. Det är något visst med att ge bort en sak man gjort själv. Det är också något speciellt att få en gåva som någon tillverkat. Det fanns en tid då julklappar så gott som alltid var hemmagjorda. Vanligt folk hade sällan möjlighet handla så som vi gör idag och ibland undrar jag om inte julklappen eller julgåvan som den också kallades var mer uppskattad då. Kanske av både mottagare och givare. Vem vet?
Boken jag köpte helt spontant där i bokhandeln dagarna innan jul var Dagar av ensamhet av Elena Ferrante. En roman runt en skilsmässa och främst då kvinnan Olgas reaktioner. Hennes sorg övergår till sist i vrede men jag vill påstå att detta är en beskrivning av en desperat människa som befinner sig i chock. Bitter och förtvivlad. Ilsket ser hon hur hennes eget liv fått stå tillbaka. Hur hon tillåtit sig styras av Mario, barnens pappa. Men så äntligen ser man som läsare till sist hur hon sakta men säkert tar sig ur sitt tillstånd. Här spelar den försynte och vänlige musikern på våningen under en roll.
Jag har varit nyfiken på denna författare och kanske mest då böckerna om Elena och Lila. Därav detta spontana köp som blev en besvikelse. Säkert passar boken någon annan läsare bättre och det är bra. Själv kommer jag gå till biblioteket nästa gång jag vill utforska en författare. Biblioteket är en fantastisk möjlighet och kanske jag skulle titta in och se lite närmare på Elena och Lila där ändå. Alla är värda en andra chans, eller hur.
Nu ska jag gå ner och sätta mig vid granen och njuta av en kopp te och en apelsin. Kanske det blir några varv på sticket om andan faller på.
Trevlig helg o Allt gott!
Maria
Så fin snögubben är i granen. Och så roligt att du kan få till det så bar med dina händer. Visst är det så att det är roligt att få julklappar som någon annan gjort och likadant att ge det man tillverkat. Tyvärr är min förmåga här ytterst begränsad, men så är det. I varje fall gläds jag över att få det andra har gjort till mig.
Vlken bar julklapp ni gab er själva. Klart irriterande med koppar som spricker.
Elena Ferrante har jag också läst, men har inte ännu fatstnat. Har prövat med två böcker. Och biblioteket är ju en bra uppfinning...
Ha det gott!
Kram!