I dag vaknade jag till en strålande vacker dag. Kall visserligen men med en härlig sol på en klarblå himmel.
Jag hade kunat ta hela världen i famn så glad blev jag.
 
Det är inte så ofta jag besöker kyrkogårdar men idag hade jag ärende förbi så då passade jag på
hämta vår gravlyckta. Ett antal år har den blivit stulen men i år hann jag före tjuven och en liten människa
slapp ju faktiskt bli tjuv. Bra!
 
 
Tyvärr visar inte fotot den vackra vy som mötte mig när jag gått igenom kyrkporten. 
Kanske den snarare visar hur vår bild av och känsla inför kyrkogårdar och gravplatser ser ut.
Detta är nu inte alls konstigt men hur som helst är det en av de lugnaste platser man kan besöka.
 
 
Ja, det är ju till himlen vi är på väg sägs det.
Som barn trodde jag min mamma tittade ner på mig från himlen. Det kändes tryggt för en
elvaåring ska ni veta. Ibland pratade vi eller åtminstone jag med henne.
 
 
Det ser inte så inbjudande ut att sitta ner just nu men snart kommer andra tider.
Troligtvis är det mer än en som vilat sig en stund och kanske under tiden tänkt tillbaka på
nära och kära som inte längre lever.
 
 
Ljusa minnen är något av det värdefullaste som finns.
 

Habo kyrka är om inte jag har fel vår äldsta träkyrka och mycke vacker.
 
 
 
 Nu har jag tänt i brasan och njuter av värmen. Hu, vad det är kallt.
 
Allt gott!
 
#1 - - Yvonne:

Vacker kyrka och härlig bild upp i himlen. det är märkligt att folk inte ens drar sig för att stjäla på kyrkogårdar. Skönt att du hann före, fast det borde inte vara en kapplöpning för att ta hem sina lyktor. Ha det fint!
Kram

Svar: Det finns folk till allt som man säger och frågan är om det inte är mest synd om den som nu nödvändigtvis måste sno från andra. Kram till dig!
Maria Bromander