Tiden går fort och jag har nu trampat svensk mark i ett par veckor redan. Det var en lördag vi lämnade ett varmt och gott Kreta för att senare landa på Landvetter här hemma i Sverige. Med ett visst mått av olust hade jag packat ner ett ombyte varma kläder i handbagaget och även om jag såg att det varken var snö, snålblåst eller minusgrader när vi kom in över Sverige uppsökte jag kvickt en toa för att byta om för att inte eventuellt kalla vindpustar skulle kunna ge mig tuppskinn.

Mina tankar går och visst tål det här livet att fundera över. Där hade jag suttit på en bekvämt flygplan och troligtvis flugit över en del områden där människor i skräck flyr för sina liv. Trötta, hungriga människor som är hemlösa och även landlösa, flera är sjuka med mera. Där satt jag som har det så oerhört bra och fasade för att behöva småfrysa lite då jag kom hem från en faktiskt lyxig semestervecka. Jag hade ett hem att komma hem till. Jag hade en härligt fin familj som väntade på mig. På måndag hade jag ett jobb att gå till. Nog borde jag kunna stå ut med lite friska kalla vindar. Dessutom hade vi ju kupévärmare i bilen och har fortfarande. I Borås planerade vi till och med äta en bit mat för magen hade börjat knorra. Det var därför jag var mån om att växla in de Euro jag hade kvar redan på flygplatsen.

Glad i hågen lämnar jag fram mina Euro till en ung trevlig man bakom luckan och ber att få växla till svensk valuta. Han räknar sedlar, kollar legitimation och börjar till sist räkna upp sedlar. Det är då lilla jag reagerar och som så ofta pratar munnen innan jag tänker. ”Stopp nu, det är svensk valuta jag vill ha.” Mannens händer stannar, frågande tittar han på mig och en halv sekund senare brister hela hans ansikte upp i ett enda stort leende. ”Du är inte den förste. Det är svenska sedlar. Nya.” Ett lite skämtsamt samtal följde som jag skrattat åt många gånger efter det. Det är gott att bli bemött så. Vilken tur jag gjorde bort mig så jag fick vara med om detta.  

Dessutom värmer ett leende ofta inte bara en gång utan många gånger och kanske det är långtidsverkande. Vad tror du? Här kan du läsa en krönika om långtidsverkande omtänksamhet och kanske du redan listat ut vem som skrivit den.