Vårtecken.

Så kom jag av mig mitt i vänliga veckan och tog sportlov på det. Uppehållet blev rätt långt. Löftet jag lite halvt gav förblev ett löfte och inget mer om man bortser från de virkade hjärtana vill säga. Men fortfarande återstår att berätta hur jag upptäckte alla hjärtans dag i slutet på 70-talet.  Farligt det där med löften och så här i efterhand kan jag se att det var klokt inte lova något till hundra procent. Jag var vänlig mot mig själv för dåligt samvete behövde jag inte ha och läsaren i sin tur behövde egentligen inte bli besviken för det var ju bara ett litet ”kanske-löfte”. Jag uppfann nog just ett nytt ord om det nu är ett ord?

 

 
 

Det finns löften av lite olika slag. Vårtecken är ett slags löfte. Löfte om att det kommer vår och varmare tider med sol, bad, röda söta jordgubbar i trädgårdslandet, frukost på altanen och bäst av allt, jag slipper frysa och huttra hela tiden. Nu fryser jag ju inte hela tiden men ibland känns det så. Men kanske det snarare är så att värmen får mig att slappna av och spänningarna att släppa när den kommer. Känslor är uppenbarligen inte alltid tillförlitliga. På bilden ovan var det i alla fall varmt och gott vid solväggen. Ett sådant där ögonblick livet är så förunderligt gott.

 

 
 

Nu har tydligen även maken i huset fått vårkänslor och det rejält. Förut har han gasat vinterns renoveringsobjekt så det bara dånat i vårt lilla garage men nu tror jag han är spritt språngande galen. Han inte bara kör framåt fem meter för att sedan backa och köra framåt igen inuti garaget. Nu kör han ut i minst en decimeters snömodd. Sådant gör bara en äldre man som hamnat i en ”moped-ynglings” kropp när längtan till sommarens långa härliga mopedturer helt tagit över. Detta var gårdagens bästa vårtecken även om denna man sedan konstaterade att köra moped i snö, det var inget vidare.

 

Som tonåring var han min stora idol. Idag ser jag upp till honom med andra ögon och vill påstå att han och hans musik är en del av vår svenska musikskatt. Han gav oss en tidlös musik och jag tror många av oss kommer ihåg just det här ögonblicket. Om inte annat känner vi igen låten. Här kommer Ted Gärdestad då han framförde Satellit på melodifestivalen 1979. Jag jublade och det var ju faktiskt i slutet på 70-talet det också. Ljuva 70-tal, eller?

 

 

God fortsättning på veckan!

 

 

Maria

 

Mia
2016-02-22 @ 22:47:16
URL: http://miatankar.wordpress.com

Jag såg minnesprogrammet på TV igår kväll om Ted Gärdestad. Blev väldigt förundrad över att han var så sjuk när han uppträdde/spelade vid något tillfälle. Jag har svårt att få ihop det, men psykotiska personer kan (precis som dementa) ofta hålla ihop sig och ge en frisk profil utåt kortare stunder. Förundrad är jag i alla fall.

Apropå vårtecken, jag hoppas mannen i ditt liv har ställt in sin mc under tak igen. Inte riktigt läge än... men snart...

Svar: Att han mådde så dåligt i en så utlämnad situation är beklämmande. Sammtidigt är det ofattbart att han lyckades prestera. Men visst ser man på bilderna att han inte är okey. Arma familj. Tänk om människor kunde få må bra.
Maria Bromander

Pernilla
2016-02-23 @ 20:24:02
URL: http://dogladyn.blogg.se

Jag såg aldrig programmet med Ted. Hoppas det finns att se någonstans i någon "playig-version"? Det är skillnaden på nu och då. Vi har all vår teknologi. Både i musik och annat. Om det är bra eller dåligt vet jag inte? Synd på alla akustiska pianon som står och förfaller men bra för mej om jag kan se programmet när jag vill.
/P




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0