Uppsala turist.

Publicerat i: Vardagen

Det händer att man tror sig veta på ett ungefär var man är men så visar det sig att det blev ”lite” fel. Har man då som vi parkerat i ett underjordiskt parkeringshus tappar åtminstone jag all känsla för både väderstreck och annat. Täckning finns inte och google maps är som bortblåst.

 

Väl uppe på gatunivå satte vi kurs mot Linneträdgården. Det blev en bra bit att gå vilket nu inte bara berodde på parkeringen. Vi gick fel också men prick tio stod vi utanför ingången. Stängt, eller … Suck! Nu satte sig paret Bromander ner och delade en oerhört god apelsin som undertecknad tagit med som nödproviant. Medan vi mumsade och njöt började det hända saker. Lådor bars in med bröd, fler personer slöt upp och kikade nyfiket genom grinden och då, halv elva öppnades denna av en dam som förklarade att hemsidan den hade de inte uppdaterat på ett bra tag. Okey, ingen skada skedd.

 

 
 
 
Det var ingen som kom på mig då jag knyckte både fröer och sticklingar. Vilken tur, men så var det ju bara på bild.
 
 
 
 
Det var alltså här Carl von Linné på 1700-talet forskade men också undervisade sina studenter. I det hus han bodde med sin familj var en utställning om familjens liv. Kanske hans jobb blev någon slags livsstil för hela familjen. Min egen reflektion är att han nog måste vara en av de mest berömda professorerna Uppsala universitet någon gång haft.
 

 Meningen nedan är ett citat från Linnés anteckningar. Kanske du också hört denna mening någon gång. "Gud skapade och Linné ordnade."

 

 
 
 

Även i denna stad har par börjat låsa fast hänglås för att sedan kasta nyckeln och låta detta vara en symbol för evig kärlek dem emellan. Man får ju hoppas det inte blir som med Pont des Arts i Paris. Där bron till sist var så tung av alla lås att den höll på knäckas.

 

 
 

Nästa mål var domkyrkan och Pelle Svanslös vandringen. När vi närmar oss mötesplatsen för vandringen säger min käre man, " Men Maria, det är inte för oss". ”Klart det är. Vi har ju biljett”, tycker jag. "Nää…, det är för barn." Och mycket riktigt där stod ett gäng killar och tjejer och de som inte kunde gå fick åka vagn som kördes av vuxna. Obs, en del av dessa små hade inga äldre syskon alltså hade de en förälder som var lika intresserad av Pelle och Gösta Knutsson som jag. Där kom jag på dem. Hi hi… Vi var nu de enda utan barn och maken enda man. Tänk om folk visste vad de går miste om.

 

 
 
Pelle Svanslös var det första, om inte enda barnprogram som sändes på radio i min barndom. Jag kan fortfarande höra Gösta Knutssons röst om jag lyssnar noga och det var en upplevelse gå runt i de gamla kvarteren vid Åsgränd, Övre slottsgatan och allt vad de heter. Vår guide berättade och berättade. När hon kom till Bill och Bull så säger min man med tindrande ögon ”Nu, Maria är jag i min barndom”. Här har vi Pelle och Majas källarglugg och antingen har de inte putsat fönstret eller så speglar maken sig i fönsterrutan.

 

 
 

På Dag Hammarskölds väg finns den här vägskyltningen. Inte alla som har ett eget övergångställe minsann.

 

Så var det dags gå hela vägen till det underjordiska garaget igen för att hämta bilen. Den skulle parkeras vid hotellet som låg just där i Pelles kvarter. Alltså ställde vi den vid ladan som Måns en gång bjöd till maskerad i enligt guiden.

 
 
 
 
Här, utanför hotellet smakade det gott med en kopp kaffe och en mazarin innan det var dags ut på stan igen. Nu skulle vi bara kika runt lite så då skulle vi väl inte kunna gå fel fler gånger? Men säker kan man ju aldrig vara det klart.
 
 
Allt gott från en som alltid kommer tycka väldigt mycket om Pelle Svanslös och Gösta Knutsson. 
 
 
Maria
#1 - - Annika:

Uppsala är en så fin stad. Vår dotter bor där så vi cbrukar ofta gå långa promenader då vi är där. Finns så mycket att se. Vi har oxå varit till Linnégården, fint där.
Ha nu en skön Onsdag. Kramelikram

#2 - - Yvonne:

Vilken härlig tur du tar oss med på! Tänk att vi haft en så stor och klok man som Linné i vårt lilla land.
Pelle Svanslös är en helt underbar figur och jag minns också Gösta K. Han hade en fin berättargåva. Nu kom jag att tänka på julkalendern om Pelle... Underbar!
Ha det fortsatt fint på era vandringar!
Kram

Svar: Tänk om man fått träffa de där båda. Kanske de rent av påminde om varandra ... Nu fantiserar jag igen. Hoppas du kan njuta sommarens bär och får lite sol mellan regnskurarna. Fast nu behöver det ju inte regna hos er bara för att det gör det här. Kram min bloggvän.
Maria Bromander

#3 - - Mia:

Läser med stort intresse. Linnés domäner besökte jag, domkyrkan besökte jag... men inte Pelle Svanslöskvarteren.... DET missade jag...

Jo, jag gillar Pelle Svanslös, läser om katterna för mitt äldsta barnbarn. Han lyssnar och gillar.... Kommer du inte ihåg "Mossa, mossa på er alla människobarn"... Det var också ett barnprogram på vår tid... Jo, jag vet, jag är äldre än dig... men tror det fanns kvar länge... Det var förstås endast vid jultid, om jag minns rätt.

Fortsätt att njut och berätta om Uppsala!

Svar: Googlade och läste om ett troll som hette Nicke Lilltroll. Låter som en mysig liten saga men jag mins den inte. Undrar om man kan få tag i den någonstans. Finns tydligen på cd ... Det blir till att forska lite i detta. "Må så grankott allihop!" :)
Maria Bromander

#4 - - Bosse Lidén:

Vilket underbart och nostalgiskt blogginlägg, helt i min smak. En härlig blandning av sådant som ligger mig varmt om hjärtat. Visst minns jag den tiden. Då jag lyssnade på barnradion och läste alla Gösta Knutssons böcker.
Många fina foton.
Kram Bosse

Svar: Tack. Roligt att du delar mina Pelle Svanslös minnen. Kram Maria
Maria Bromander

#5 - - Annika:

Oj, hade ingen aning om att det fanns så mycket grejer att göra i Uppsala som jag inte visste om. Underbar läsing :)

Svar: Finns nog mycke mycke mer ... :)
Maria Bromander

#6 - - Gunnel :

Jag lyssnade alltid också på berättelserna om Pelle Svanslös. Vilken spännande promenad i Pelles fotspår. Kram