Svanen tog sig en klunk vatten medan jag längtade till kaffekoppen på fiket ett par hundra meter bort. Det var en fin stund tillsammans med en svan och bilderna blev inte så illa heller. Men det är en annan historia. 

 

Så är fotokursen slut och jag kan betydligt mer än tidigare men framförallt har jag insett hur oändligt mycket mer det finns att lära så det är bara att fortsätta. Övning ger färdighet och även om det blir misslyckat går det göra något av de flesta bilder. Åtminstone om man får tro dom som kan.

 

 

 

Höjdpunkten på detta vernissage var ändå att äldsta dottern med sin familj kom för att titta. Nu är det inte lätt förstå allt i världen och Aston tre år ville framför allt en enda sak; ta kort. I ärlighetens namn tycker jag faktiskt att han kunde fått göra det. Något roligt kan de väl hitta på för barnen och hela Scandinavium Photo är ju fullt med kameror som bara står där och längtar efter att bli använda. Ju fler som kan tillfredställas ju bättre kan jag tycka. Skämt åsido, något roligt för barnen hör till.

 

Väl hemma igen med svanbilden under armen möts jag av två par förväntans fulla ögon och ett "Hej famo". Minstingen Axel tog sin tillflykt till farfar i köket men med glittrande ögon. Ett par timmar senare kom yngsta barnbarnet Nadina och tillsammans med dessa tre goa ungar har vi firat pingst här i huset. Nu sover Axel och storasyster Nellie gott medan Nadina åkt hem till mamma och pappa. Själv tänker jag avrunda dagen med en kopp te.

 

 

 

Sov gott och god fortsättning på helgen.

 

 

Maria