Jag kunde inte låta bli att ta en bild på de här prunkande pelargonerna då jag kom till jobbet i går. De står där lika vackra om inte vackrare nu än de gjorde i somras. Hör november till hösten eller vintern funderar jag. Hur som helst kan det vara snö och bitande kallt vid den här tiden på året.
De röda blommorna är trots årstidens bistra klimat livskraftiga och detta inger mig hopp. Ett hopp om att det även i en bister och ond värld finns en godhet som kan stå mot allt det grymma. Innan det var dags börja jobba gick jag på gudstjänst. Predikan handlade om himlen och kanske detta är en liten liten bit av himlen. Det var i det här området jag mötte en livsnjutare. Även igår blev det till sist så mörkt att blommorna inte syntes genom fönstret längre så då tände vi värmeljus inomhus istället. Mysigt!
Det är de små ljuspunkterna i vardagen
som gör den stora skillnaden.
Maria
Det är verkligen otroligt att blommorna prunkar in i november. Var till kyrkogården i helgen och där blommar rosorna för fullt. Känns lite udda att lägga granrisdekorationen där bredvid. Ja man kan säga att livet är fullt av överraskningar.
Måste säga att din bild med garnen gör mig så himla glad varje gång jag ser den, så färggrann och full av önskan att sticka.
Ha det riktigt fint! Kram