När jag talar om språkförbistring menar jag helt enkelt att två eller flera personer har svårt förstå varandra eftersom de talar olika språk och i det här fallet handlar det om min egen familj. Ändå förstår vi varandra förvånansvärt bra. Ni skulle se oss, maken försöker med viss tvekan komplettera med några ord på franska, själv försöker jag tala engelska med brytning på "tidaholmska", och däremellan använder vi de få ord vi kan på varandras språk plus teckenspråk och mimik. Mitt i allt detta min svärson som tolkar till höger och vänster men även han måste ju få hämta andan ibland och frågan är om det inte är vårt gemensamma barnbarn som då sätter guldkant på tillvaron. Barnspråk kan så gott som alla oavsett om man kommer från Tunisien eller Sverige. Likadant är det med skratt. Oj, vad vi skrattade en kväll i veckan.
Dessa tunisiska hönor kacklar precis som svenska. Åtminstone i mina öron. Men nu är jag så trött att jag nog får fortsätta en annan dag om det ska bli något skrivet. Vad sägs om en presentation av menyn kvällen vi skrattade så. Jag hoppas kunna ge er den på söndag. Till dess kan ni läsa lite om mina resor till Tunisien.
Tspalakhir!
Maria
Spännande!